Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1828. den 17 Maj - Theatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JV:o 3. 1828.
STOCKHOLM.
den 17 Maj.
Tryckt
hos
Job ah Hörberg.
l€’M£iaiI
Utdelas
ho*
Norman & Engström.
U.
Cfjrøttrtt.
Skådebanan i Paris.
’tider denna titel intaga vi de yttranden om den
Parisiska scenen, hvilka i Tidningens sista nummer
ut|öfvades, och förekomma i ett bref, hvaraf del
blifvit oss välvilligt lemnad. Med det snaraste skall
ock en hufvudteckning af den romantiska
vitterheten i Frankrike har inflyta, på det ett och annat i
närvarande uppsats befintligt omdöme ej må leda till
missförstånd.
"Det är säkert, att en revolution i Franska
Litteraturen förestår, och till en del redan är börjad.
Den Engelska truppeus föreställningar af
Shakspeares stycken hafva bidragit, att påskynda den, och
ba for Parisarne ögonskenligen visat, hvad de
hittills endast hört omtalas. Flera andra
omständigheter hafva förberedt katastrofen; såsom vistandet här
af den mängd utländningar, mest Engelsmän och
Tyskar, hvilka sedan restaurationen hitströmmat;
det tilltagande begäret hos det uppvexande slägtet,
att lära sig främmande språk och att känna andra
länders litteratur; den myckenhet öfversättningar
lrån Tysk/ands och Englands bästa författare, som
dagligen utkomma, o. s. v. Fransmännen resa ej"
mycket sjelfva; likväl hafva de vandringar, de
gjorde under Napoleon, i större sällskap, d. v. s. 5 à
600,000 i sender, mycket medverkat, att gifva dem
ett begrepp om andra länder, deras hufvudstäder,
bildning, framsteg i vetenskaper och konster ra. m.
Det är i synnerhet bos det yngre slägtet, som den
romantiska Litteraturens idtfer slagit djupa rötter.
Man råkar många unga Fransmän, som svärja
endast vid Shakspeare ocb Göthe, s&som talesättet
lyder. De äldre, eller de, som räknat sina 8 à 10
lustrer, föredraga väl ännu d’äller plcurcr avec
Racine3 såsom de säga, (ehuru jag ännu ej någonsin sett
någon gråta bär vid den Franska scenens
mästerstycken) men de yngre löpa så mycket ifrigare, att
applaudera Miss Smithson och fälla oskrymtade
tårar vid hennes spel i Juliels och Ophelias roller.
De nyare Franska tragedierna hafva äfven, med
iakttagande af tidens, men icke .alltid med rummets
enhet (såsom i den senaste, La mört de Tibiré),
blifvit rikare på handling och noggrannare i
lokalfärgernas användande, samt teckningen af tiden och
cbaraktererna. De bästa af den Franska scenens
tragici, efter Talmas frånfälle, (Alichelot och Ligier)
hafva äfven antagit en naturligare diktion,
mindre skrik; de gà, i stället för att tåga, och svänga
ej armarna, som väderqvarns-vingar. Micbelot i
synnerhet studerar sina roller med en berömlig flit, och
kan i flera fall gälla för en fullkomlig aktör.
Talmas repertoir är delad mellan Lafon, Michelot,
Li-glCj Firmin> och ännu flera andra, hvilka tagit
livar sitt stycke af den store mannens vidsträckta
»»mrude, liksom Alexanders Generaler gjorde med
JMacedoniska Monarkien.
Om Franska theatern dröjt länge, att aflägga
enhetsregeln i afseende på tiden *)., taga
små-thea-trarna nu igen sin skada. Trente ans oit la vit
d’un joueur ,• cinq ans ou la läitièrei Julien ou u5
atis d’entre-actei Le demi-sieclcj &c., äro allt
titlar, som visa, huru litet man hushållar med denna
Guds gåfva. Man går nu sällan på Spektaklet, titan
att der tillbringa i5 à 20 år. Om styckena i öfrigt
ägde något æsthetiskt värde, kunde man kanske
fördraga denna oart; men det är onekligt, att
ingenstädes flera medelmåttiga stycken gifvas, än just i
Paris. Deraf händer, hvad man knappt skulle
vilja tro, att hälften af de picser, som bär vunnit ett
stort bifall, bvisslas på sraåstadstheatrarna, och
detta med rätta. Vid publikens idkeliga rop på nytt,
kan man väl icke heller alltid hafva goda stycken
till hands. Också hjelper man sig underbarligen
fram. Om planen ej är serdeles väl uttänkt, har
man en och annan charakter drägligen tecknad; har
man ingen personage af intresse, beflitar man sig
om en någorlunda liflig dialog, eller lyckas att
vända kupletterna på ett pikant sätt; förmår man ej
detta, hittar man åtminstone på ett par bons-motsM
eller lånar dem af Scribe, och derigenom, med
tillhjelp af en mängd betaltn clauueuror, far man
stycket i gång. Framför allt söker man, att i piesen
använda en af allmänhetens favorit-sujetter, pà ett
sätt, som anstår dem, och man gör nu en roll pour
la taille itun acteurj liksom man fordom gjort
kläder åt honom. Äfven är det sällsynt, att ett
stycke, der Mille Mars, Jenny-Vcrtpré, Pqtier,
Lepe-intrc eller Gontier spelar, blir hvissladt. Hvar och
en theater förser sig med någon sådan
undergörande talang, och de författare, hvilka arbeta för
theatern, modellera roller åt dem, så mycket i deras
smak, som möjligt. Derigenom att man beständigt
har nytt, får man alltid folk. På något godt
tanker ingen. Skådebanan är numera icke ett konstens
tempel; det är en beurs, der hvar och en drifver
sina artarer. Med allt detta ser man sällan titan
nöje något af den Franska scenens efemera nlster,
just derföre, att alltid någon utmärkt artist äger
tillfälle, att deri utveckla sin talang. Men förflyttadt
utom den krets, der det uppstått, är det ofta utau
allt värde.
Detta är en blick på dagens
theater-littera-tur, hvilken jag företrädesvis citerar, emedan den
•) För de flesta af vSra läsare torde det vara kändt,
att Frankrikes, likasom Italiens, i|dre konstdomare
hade for sorgespelet» form utfärdat 3:nc föreskrifter,
nemligen enhet i handling, tid och rum. Det fick
således endast finnas en hufvudhandling, kring
hvilken allt vände sig, och den skull» vara »1 fattad, at»
hela händelsen kunde anses hafva tilldragit sig pl
samma ställe och vara utlupen inom a4 timmar; en
lagt-tagelse, hvilken , helst hvad rummet och lidiii
ankommer, sällan eller aldrig blifvit sjor.l af de
Ko-mantiska dramaturgerna, en Shakspere. ou
Calderon , en Schiller, m. II- Rtdi. auaa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
