Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1828. den 24 Maj - Witterhet - Villemain's föreläsningar - Theatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
C »8 )
ket förberedt i tiden; andra individer måste Ock i
olika rigtningar verka på lika sätt, utgå från
samma punkt och lyfta åt samma mål. - Scott har, uti
denna mening, ingalunda stått epstaka, hvarken i
sin hembygd eller i-främmande herradomen. Men
ban är den utmärktaste fullmägtig af sina samtida,
ban är tidens rättsinnebafvare, i uppbörden ur
skönbetens aldrig tömda skattkammare. Och det är
derföre, som hans skaldekonst blifvit en källa, ur
hvilken mångfaldiga ådror löpa igenom hela organismen
sif den æsthetiska odlingem
(Forts. e. a. g.)
Villemaifis forelåsningar.
från Paris skrifves: "Villemain läser öfver
Franska vältaligheten, jemförd med den äldre och nyare
i andra länder. Han räknar omkring 2000 åhörare
af alla åldrar och stånd, och ehuru La Sorbonne
ar belägen i en mera aflägsen trakt, och de flesta
måste göra nästan en liten resa för att komma dit,
måste man ändå vara der långt förr än lektionen
begynnas, om man icke vill åtnöja sig, att stanna ned
i trappan. Han förtjenar äfven detta tillopp. Jag
drömmer mig tillbaka till de Grekiska filosofernas
tider, när jag hör Villemain, liksom 1 en helig
inspiration, tala om konsten, dess ändamål, dess
mönster, och, upphöjd öfver allt rhetoriskt skolgräl,
med snillets träffande blick och en omfattande om-«
dömes-förmåga, klass-lägga fornålderns och senare
tiders vältalare) ifrån Demosthenes och Cicero, till
Mirabeau och Foy. Han har på detta sätt charak-*
teriserat Montesquieu, BuffonwRousseau, Voltaire»
Bossuet, Flechier, Thomas m. fl., gjort jemförelser
mellan de Franska författarne och andra, t. ex. mel-»
lan Montesquieu, Thucydides, Tacitus, Macbiavelli
och GuiCciardini; mellan Rousseau, S:t Augustinus
och Bacon; mellan Buffon och Plinius, Linn^,
Cuvier o. s. v. Han har nu slutat analysen af
Franska vältaligheten och öfvergår till den Engelska, der
ban börjar med charakteristiken af Pitt, Fox, She-»
ridan och Burke. Villemains föreläsningar äro fulU
koraliga improvisationer. Han har inga
anteckningar med sig, utan synes snarare tala under
iufly-felsen af en ständig inspiration. Hans föredrag är
briljant, fullt af värma och kraft, flytande, lätt och
gnistrande af lyckliga drag. Han anför äfven ur
minnet passande ställen ur Romerska, Grekiska och
moderna författare. Det vore en oersättlig förlust
för litteraturen, om dessa snillrika improvisationer
skulle gå forlorade. De tvenne första
föreläsningarne uppleckhades af snällskrifvare, och trycktes;
men Villemain har tillkännagifva sin önskan, att
man dermed ville upphöra, under föregifvande, att
hans lektioner ej voro bestämda för trycket.
Måhända finnes det dock någon, som, utan att för
närvarande vilja allmängöra dem, noggrannt
upptecknar dem för framtiden."
Ctøtmt.
Skådebanan i Paris.
(Fort», fr. N:o 3.)
Det är en bedröflig sanning, att litteraturen flyr
lceuen, hvilken mer och mer tar sin tillflykt till
målningen och musiken. Syn-sinnet och hörseln
synas vara hos närvarande generation de minst
förslö-ade. Härigenom har en ny konst uppstått: La mise
en Soène. Fordom ägde en r«/gisseur blott, att
inrätta repertoiren för veckan och fördela rollerna.
Nu måste han äfven så anordna piesen, att
dekorationer, cbörer och balletter skickligt omvexla efter
åskådarnes tycke for dagen. Eljest gjorde han, äfven
med klassiska arbeten, spelade af de skickligaste
artister, i längden dåliga affärer. Sjelfva Thédtre
Francois, som längst motstått förderfvet, har dock,
i de på senare tiderna upptagna stycken, måst vika
for allmänbetens smak. Dekorationerna af Tiberns
stränder i Regulus, och den, som är hemtad från
Davids tafla i Leonidas, locka troligen lika många
åskådare, som sjelfva pieserrifi. Franconis skådebana,
som fordom af de bildade klasserna blott besöktes
någon gång, for nyfikenhets skull, börjar mer och
mer blifva för dem ett dagligt nöje. Den högre
æsthetiska känslan är slocknad. Operan, Balletten
och Franconis hästar uppfylla vilkoren för vår tids
konstbildning.
Thédtre Francois lefver for det tnestä hf sin gamla
frepertoir. Det är Sfven svårare, an man tror, att i
Frankrike vinna rygtbarhet som tragisk författare.
Till en början måste detla nödvändigt ske i Paris;
ty man har ej exempel på en Fransk tragedi, som
tj uppstått der. Franklike är således i Paris, Paris
i Th^àtre Fran^ais, Th^åtre Franfäis i M:lle
Du-chesnois, och M:lle Duchesnois i sitt femtionde år.
Lägger man härtill svårigheten af det Franska
klassiska sorgespelet, och inskränktheten af de tillgångar,
författaren äger att anlita, bör man mindre undra,
att så sällan något intressant-stycke af denna art
uppstår. De yngre författarne hafva tillåtit sig en
och annan afvikelse frän sina gamla mönster,
hvilken är att anse som concession åt den romantiska
tragediens fordringar. Dit kan räknas, att de senaste
tragediernas värde synes vara mera grundadt på rik.
och invecklad handling, samt omvexling 1
charakte-lerna, än på vackra vers. Man har böl jat anse dessa
senare for en mera underordnad fordran. — Men
Th«/åtre Frangais äger en klenod, som, ehuru den
tillhört denna scen i 35 år, likväl ännu i denna
stund är dess skönaste prydnad. Du gissar, att jag
vill tala om M:lle Mars. Man har ofta anmärkt,
att själens Ungdom är oförgänglig; men att tillika
de yttre behagens kunna vara det, derpå lemnar
denna skådespelerska ett sällsynt exempel. Hon
spelar ännu samma roller af ingénue och jcune coquctte*
Som hon spelte för 3o år sedan. Man kan säga, att
hon på scenen äger just precist den ålder, hon bör
hafva. Hvad åter hennes talang angår, bar aldrig
någon artist njutit en så odelad beundran, och, man
kan tillägga, förtjent. Talma var blottställd för
blodiga kritiker och hade äfven mer och mindre
lyckliga roller. M:lle Mars är alltid utmärktast i
den roll, i hvilken man sist sett henne. Så många
roller, så många triumfer. Hon förenar alla konstens
olika skolor och beundras lika af Shakspearianer och
Voltairianer. Hon är äfven den enda, som efter ett
halft sekels bana, ständigt varit en älskling hos den
flygtiga Pariser-publiken, hvilken eljest vanligen
blott för 6 månader uppreser altaren åt sina
gudomligheter. Jag slutar med det tillägg, som ej är
öfverdrifven att det förtjenar ensamt en resa till Paris,
att se M:lle Majs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
