Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 1828. den 31 Maj - Witterhet - Kärleken och Snillet, af —z—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C « )
Om den förra Länna vi i öfrigt intet; den senare
är oss bekant endast genom ett ofullkomligt
sammandrag af händelsen, infördt, efter den Franska
öfversättningen under namn af Lea fiancés, uti en
Pariser Journal. Till titeln öfverensstämmer den
således med The betrothed i Taies of the Crusaders.
Stycket har i Frankrike väckt mycket uppseende.
Sedan således den af Scott införda behandlingen
af romanen gått laget omkring i större delen af den
bildade verlden, borde väl ej heller Sverige stanna
]ottlös. Också berättades redan för a!ne år tillbaka,
det en Akademisk lärare i Upsala hade i sinnet, att
gifva oss en Svensk roman à la Walter Scott.
Första delen deraf lär i dessa dagarna vara utkommen.
Handlingen är förlagd i K. Albrechts tid, och det
bar blifvit oss nämndt, tftt stycket äger åtskilliga
fördelaktiga sidor. •— En annan romankomposition i
samma stil ar, åtminstone till någon del, utarbetad)
och första bandet deraf för några månader sedan
här i staden färdigtryckt, fastän verket, först såsom
fulländadt, kommer att utträda i bokhandeln. Den
deri forekommande händelsen förmäles vara tagen
ur den så kallade frihetstiden, samt hufvudsakligt
gruppera sig kring 1756 års Riksdag. Om
författaren kanna vi intetj och tunna alltså, å egna
vägnar, hvarken hoppas eller misströsta; i händelse det
vore oss tillständigt, alt derom något på förhand
yttra.
Till följd af vàr kärlek for det sannt slöna och
dugliga, är det naturligt, att Vi med hoppfull
väntan emotse en större romantisk skildring, så mycket
hellre som denna vitterhetsart företrädesvis egnar
sig åt en fullständig teckning af så väl
samhällslif-vets som den hostiga %r*tsens förhållanden.
Förtjensten af dt*n’Scottska framställningen ha vi förut
sökt ådagalägga. Ingen torde p& längre tideryrod
■komma till högre fullkomlighet. Att likväl en tom
härmning af maneret icke kan förlika sig med
konstens fordran af Ursprunglighet i tankegång och
egendomlighet i dennas yttring, säger sig sjelf. En
stor skapare inom snillets herrskap kan och bör
tjena till föresyn; men slafvisk eAerföljd är af allt det
sämsta. Vi förmoda derföre, att författarne till
ifrågabragte arbeten väl taga sig ledning af
mästaren på Albions ö, men dock gifva åt sina verk
stämpeln af egen alstringskraft och lynnet af en
fosterländsk diktkonst. Derförutan blir endast en ringa
förmån vunnen, åtminstone för den æsthetiika
fortgången.
Vid behandlingen af Svenska ämnen Öfverhufvud,
torde mer än en svårighet inställa sig. Vi besitta,
mindre än många andra folkslag, special-historier
öfver enskilda tideskiften och tilldragelser.
Memoi-ren är, till det minsta hvad de äldre tiderna
beträffar, en i vårt lands litteratur nästan okänd titel.
Af gamla slott och herresäten inneha vi endast
några få. Än färre äro anteckningarna om slägternas
inbördes förbindelser och Konungarnes husliga
be-. lägenhet, o. s. v. Att anbringa någon på en gång
romantisk och historiskt sann färg skall fördenskull
möta hvarjehanda hinder. Derjemte, månne
Nordbon icke i sitt eget lynne och sin egen omgifning
trätTar än värre motståndare. Den Nordiska naturen
är stum och enslig. Det rörer sig i densamma för
litet lefvande varelser: det finnes deri för litet
organisk fullkomlighet. Uttrycket är spädt,
brådmog-nadt och nfelancholiskt tyst. Detta öfverflyttar och
fortplantar sig på sinnet. Nordländaren «r derföre,
vida mer än Söderns hemföding, ovig i tal och
oskicklig för berättelsen. Fransmannen kan snacka
om intet, och vara underhållande; Tysken pratar
väl nog vidt och bredt och stundom i vädret, men
han förstår ofta, att deri inlägga något idealiskt;
Engelsmannen är tungsint och underlig i sina
åthäf-vor, men det, han yttrar, ärmålande och
charakte-ristiskt; dessutom har ban lugn nog, att se allt med
öppna ögon; Italienaren är lifvet sjelf o. s. v.
Svensken deremot talar i allmänhet ej i oträngda mål,
eller ock blir han en tråkig pratmakare. Hos oss
finnes intet sällskapslif. Vi samlas för att äta eller
dricka eller dansa, och göra då allt detta på
dagsverke. Ett underhållande samtal är sällsynt, som
skott-dagar. Hur skall då hos oss någon skicklighet
för berättelse, för samspråk, utbildas? Dock
saknades den ej hos våra förfäder. Det synes af
Sturleson och de äldre sagorna öfverhufvud.
Härtill kommer, att så få i vår fosterbygd kunna föra
ett ostördt författarelif. Man måste, för yttre
bergning, vanligen ta kragen, eller bli skolmästare,
eller skrifva protokoller; till sånggudinnornas tjenst
lemnas de stunder, som eljest bort upptagas af
hvila. Det är icke här, såsom i Tyskland, der den
bemedlade sätter heder i Mxcenatens namn: der
författare lefva af pensioner. Icke heller så, som i Eng
land eller Frankrike, med en oändlig folkmängd och
med ett språk, som ar läst öfverallt i verlden. Pä
dessa ställen kan en skriftställare göra lycka; snille!
är icke der, såsom i vårt land, en börda, så frnmt
det ej är rigtadt omedelbart på yttre förhållanden.
Man kan bos oss icke i hela sin lifstid förtjena,
hvad Scott förtjenar på en manad, o-t är r»m Juf.
tens sångarskara allena, som skaparen tagit
omedelbar omsorg. Hur skola vi då erhålla sådana verk,
som erfordra ett eller ett par års oafbrutna och
allvarliga sysselsättning? Derför stannar hos oss
vanligen den poetiska förmågan inom några lyriska
utgjutelser, hvilka kräfva blott en kort stunds frid.
Emellertid skulle vi af hjertat önska, att fi våra
tvifvel, i ett som annat, undanröjda, genom en
vacker och fullständig romantisk skildringnågot, som
den inhemska vitterheten intill denna stund ej kau
räkna bland sina skatter.
Kärleken och Snillet.
• * tu
Kärleken.
Där du ett bloss i din hand, du äfven? Dock aldrig,
ett Troja
Tände du.
Snillet.
Nej , men Home’r tände jag, som det besjöng.
Kärleken. »
Zeus sjelf träffar min pil, och se han stiger på jordev
Såsom en yngling ned, ja som en svan, som ea
tjar. fl
Snillet.
Gudar till menniskor gör du; än mer: du gör dem
till bestar. 1
Dödliga lyftas af mig bland dc odödliga opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
