- Project Runeberg -  Heimdall / 1828 /
29

Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 1828. den 7 Junii - Theatern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 8. 1828.

STOCKHOLM.

Tryckt

hot

Johan Hörbebo.



den 7 Junii

Utdelas ’

ho*

nokmà.1 åt ekcstböm.

Cfjeafmt.

Kongl. Theatern i Stockholm.

(Fort», fr. N:o x)

möter oss tilläfventyrs med den anmärkning,
itt det är det obetydliga ocb kittlande, som ger
folk, och att man, för Thealerkassans räkoMig,
derpå måste göra afseende. Vi bedja här om TOrlåtelse;
itminstone hvad det obetydliga beträffar, är det jemt
•ch nätt upp motsatsen. Lappri| församlar en eller
snnan gång den tanklösa hopen, men gör det icke i
längden. Skall man försäkra sig om matsans
intresse, så fram med det vilda, stormande, rysliga,
ty sådant uppskakar det slöa och obildade sinnet
Det vet man så jgl af daglig eijhrenhet. Hvem har
ej forsport, huriffltts den lägre klassen, ehuru högt
uppsatt Åskådare j^fadse håller skådespelarn l äkning
för hvarje stormlöpning på känslan, hvarje onaturlig
kraftspänning, hvarje öfverdrifvet utbrott? När t.
eu Hr Torslow, såsom Hamlet, visar modern sin
faders porträtt, och dervid utbrister i en högljudd
pathos, eller när han i spökscenen öfverskrider måttet
*f den iMina smärtan och gi-Snscn at sin rott, da
brusar mot faonom ett haf af bifall; men deremot
:r det ingen, som erkänner hans verkligen tina spel
nti andra uppträden, t. ex. under den låtsade
vansinnigheten. På lika sätt blir Hr Lindman
uppburen af fröjderop just på de ställen i Korsfararne,
éer hans spel är Öfverspändt; men han njuter ingen’
uppmuntran uti sin i allmänhet säkert och väl
hållna roll såsom Jago i Othello, hvars utförande ären
ojemforligen svårare uppgift. Sådant inträffar i alla
länder, skulle ock theaterpubliktm, i det hela taget,
vara mera bildad, än vår hufvudstads. Sjelfva Kean,
hvilken, såsom det allmänt erkännes, är för
närvarande Europas störste tragiske skådespelare, måste,
om han skall få den tröga John Bull rätt i rörelse,
itundom gripa till en och annan djerf manöver,
larma och anfäkta sig. Ville man således gifva efter
för önskningarna hos en viss del af allmäuheten,
blef skådebanan en tummelplats för de
våldsammaste och vidrigaste uppträden; men rigtningen af de
theaterpieser, dem vi här hufvudsakligen
öfverkla-?at> gynnar ingalunda begäret efter det bolda och
förskräckande. Fast mer är det ett pysslingmått,
som ligger till grund derför. Men detta upphjelper
»eke saken. Man ser hellre en oformlig jette, än
en ömklig dverg. Det lilla och småtäcka kan
behaga, men icke det osynliga och småaktiga. Långt
ifrån att sådant lockar åskådaren, afskräcker det
eller utledsnar honom. Endast saknaden af något
bättre kan standom af dylikt tillskynda någon
financi-«ll förmån. Vi äga öfverhufvud om allmänheten en
tøttre tanka, än att den finner sig lockad endast af
del,

som man, ur en konstens högre synpunkt,
måtte alldeles förkasta eller till det minsta icke gilla.
Den sanna förtjensten blir i längden erkänd, äfven
»f de klasser, hvilka lila sig af andra ledas. Det

verkligt sköna bar uli sig något oemotståndligt,
något som griper jemväl ett ouppodladt sinne. Vi ha
saft det med Hamlet Ingen dramatisk pies har så
bibehållit sig på vår skådebana, liksom på de flesta
theatrar i Europa. Ändock är intet bland
Shakspeares stycken, och högst fa af andra skalders,
svårare för mängden att fatta. Men den oändliga
fägringen tar hos en hvar sin rätt ut. Mycketherrligt
undgår massan, men mycket måste ansk^njfcn hos
den; ty detta är skönhetens gudomliga lot^Khon
fjettrar alla. Och hvad Hamlet enskildt angår, si
hyser den en förvånande rikdom af sådana saker,
som lika fängsla fursfaAch botiden, den lärde och
den olärde. De skärflången ur menniskohjertat,
den oändliga konsten att afslöja de innersta böjelser
och bevekelsegrunder, det föreställdas rörlighet och
sinligt lefvande form, — detta, i förening med elt
språk, som flödar af sinnrikhet, qvickhet och
originalitet, samt en romantisk färg, som är den mest

t oetiska, man kan tänka sig, — defh skall
ovill-orligen utkräfva hänryckning och rörelse hos daga*
karlen, lika väl som hos filosofen.

uat artistiskt fulländade kan således, äfven på
närvarande bildningspunkt, göra sig gällande, endast
det behandlas med urskiilning och smak. Likväl
skulle vi ej på det hela anse Shakspeare lämpligast
att börja med. An inindre Calderon. Den förre är
ofta nog tankdiger och i allmänhet nog snabb i
tankegång, samt den senare nog luftig ocb idealisk,
för att kunna, åtminstone i sin helhet, rätt kännas
och begripas af mängden. Dock har den ena en
sådan öfverlägsenhet i träffande teckning och åskådlig
framställning, äfvensom den andre en så hänförande
romantisk färg, att vår allmänhet, efter någon
föregången beredelse och lärdom genom andra
dramaturger, tvifvelsutan skall, lika väl som t. ex. den
Berlinska, med tiden komma att något när uppskatta
dessa tvenne mästare, den nya dramatikens
nord-och syd-poler. Men begynna emellertid med Göthe,
Schiller, Lessing, Oeleoscblæger, — ty af
Fransmännens bättre arbeten ha vi redan ett vackert antal
och innan kort skall man erfara, att ingen, eller
högst få, vilja vidare löpa efter de lapprissaker,
hvilka nu utgöra det allmännas väsendtliga
ögonfägnad. I allt fall, och om ock företaget skulle i
begynnelsen mötas med mindre framgång, är det
theaterns uppgift, att lyfta publiken till sin
ståndpunkt, och ej sänka sig till hennes. Hvad är
konsten, om"den krälar i stoftet, och smekar svagheten,
flärden och det råa natursinnet? Det Ur ifrån
idéernas hemland, som frälsningen skall komma; icke
från omgifvelsens ömkligaste bostäder. Theatern,
derigenom alt den omfattar så att säga alla konster,
och står öppen för alla klasser, kan företrädesvis
utbilda sinnet för det sköna, i alla rigtningar af
samfnndslefnåden. Det blir fördenskull mest af rigt,
att den fyller sin bestämmelse, hvilken »ratt utgöra
ett resultat af del bästa ocb förnämsta i *,de«,i *«tb»-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heimdall/1828/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free