Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 1828. den 21 Junii - Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C 38 )
förekomma de djupaste undersökningar, till och med
i filosefiska ämnen, men så utförda, att hvarje
tänkande och bildad läsare kan dem uppfatta, utan att
irra genom en snäck-gång af onödiga hårklyfverier.
Och hvad är uppfostringen, om den ej visar sina
Frukter i menniskors verk. Det esoteriska
munklif-vets lärda afsöndring anstår icke vår tid och kan i
deTi intet gagneligt frambringa. Tysklands tänkare
ha räddat menskligheten från den filosofiska
nihilismen, och från den lättvunna encyklopediska visdom,
hvilken satte fåkunnigheten på Pythias trefot; dess
skalder och konstlärare ha brutit bojorna af en
inskränkt æsthetik; men det är fara värdt, att én
ytterlighet är köpt med en annan. Det ena, så väl
som det andra, har hårdnat i manér. Det går så
vanligen, när väpnaren skall fram på den plats, som
den stolte Riddaren innehaft. Jemför Göthes,
Her-ders, Lessings framställning roed deras flesta
afkomlingar! Den förhåller sig som dagen till natten, som
äkta fall-lödigt gull till oäkta.
Rörande Hr Schröders framställningssätt vilja vi
yttra följande: Sammanträngningen af facta , och
dertill sådana, som icke uti sig hafva något egentligen
rotande, har gjort hans artikel något trögläst. Alen
detta borde man bereda sig på. Ämnet var
allvarsamt, och borde allvarsamt behandlas. De, som
intressera sig derför, söka mindre något angenämt,
än lärorikt och upplysande; och detta skola de
finna. Vi neka dock icke, det ju skrifartens behag
kunnat göra läsningen mera underhållande. Det vi
minst tycka om, är språkets Ty ska färg. Icke blott,
att perioder pch vändningar ha tyngden’ af den
Tyska dogmatiserandc prosan; ordbildningen är lika
Tysk. Visserligen ha alla de germaniska
tungomålen en gemensam stam. Men dess grenar ha olika
utvecklat sig. Allt efter som folkens
charakteristi-ska bildning individualiserar sig, ökas svårigheten att
dana språken efter hvarandra. Ett olika lynne är i
hvartdera nedlagdt, och detta afsöndra!’ sig
stundligen genom den omgifvande naturens inflytelse,
borgerliga inrättningar och andra förhållanden.
Derföre att den egentliga Scottskan ,(icke Gæliskan) har
inånga ord och vändningar gemensamma med
Svenskan, "torde det aldrig fallit någon in, att bringa
dessa båda språk, i deras nuvarande skick, till
likhet. Vi kunna icke nu fullständigt uttala vår
öfvertygelse härutinnan; likväl anse vi oss nu böra
säga, att upplagandet af t. ex. Latinska och
Franska ord aldrig är för modersmålets renhet så
äfventyrligt, som burskapet åt Tyska. De förra qvarstå
alltid mer eller mindre såsom utländska, hvilka ej
kunna inympas på Svenska språk-stammen.
Deremot ingå de senare i denna, och blir ett med den.
Men härigenom förgår omsider det egna och
utmärkande i det moderliga tungoroåjct; och för vår del
skulle vi ingalunda vilja ha dettas träffande
egenheter utbytta mot en och annan liten lättnad, vunnen
från Tyskan. Vi vilja med exempel upplysa. Herr
S. har sliillcforetrddare (p:a a46)- Den, som icke
känner det Tyska ©fetfucrfrctcr, torde näppeligen
förstå det Svenska; och då, hvarföre äro icke de
gumla allmänt kända orden suppleant, substitut,
vi-carius, lika goda? Bristen i värt språk blir icke
bär-xffQd afhulpcn. Mera begripliga äro väl kyrklig,
veckohgj, utomlandets pch dylika af författaren
brukade ord. Ändock inställer sig icke genast för
föreställningen det noggranna begreppet af det dermed
åsvftade, med mindre man förut känner hvad firfø
li[f), lü&(f)Cntlid), 9ltl?follb betyda. Med Jör
mångfaldigande (p.*a ?4Q) är det på samma sätt. Derjemte .
är ordet barbariskt lungt och släpande. Sjelfva
urbilden äJerittcmjligfaltigiing har först efter Tyskans
förskansning uppstält. Om ingen gräns härvid sättes
nf örat och den fina takten, skulle ju slutligen Jeaa
Pauls jette-ord och hexlika uttryck kunna vinna
inträde, eller man, såsom Kometen en gång gjorde,
nyttja folkisk såsom öfversättning af nationell.
Anslutande (365) är alldeles icke Svenskt. Sluta an
finnes icke hos oss, men väl sluta till.
Vi hade icke vid ett obetydligare arbete gjort
dessa anmärkningar; ty en dålig författare är ej
förtjent af en sådan uppmärksamhet. I allt fall blef
kritiken då så besvärlig, att ingen stod ut ined deo.
Det finnes böcker, hvars egentliga betydelse inau
hvarken genoin Tyskan eller något annat språk kaa
inhemta, hvarom en och annan af öfversättningarna
från W. Scott nogsamt bära vittne. I den gamla
tolkningen af Fieldings Tom Jones måste man, for
att kunna finna något slags mening, nästan i hvarje
period tätika sig, hvad det möjligen kunde heta på.
Engelska. Okärt skulle det oss också vara, om,
genom de här lemnade erinringar, aktningen skulle
minskas för ett arbete, hvilket alltid hedrar sin foi —
fattare, och i närvarande tidpunkt, då allmänna
undervånings-inrättningarnas ändamålsenlighet är
under pröfning, blir af stor och väsendtlig vigt.
Hr Dellddns korta uppsats lär väl bli läst af dem,
som tänka öfver domstolarnes förändring, och
derföre böra se allt, som skrifves mot och med.
Ämnet är visserligen ej här uiiömJt. Men artikeln
åsyftar, som det synes, mera att bringa ett vigtigt
föremål å bane, än att i botten undersöka det. Dock.
förekomina ett par erinringar, hvilka förtjena
afseende, ehuru de ligga temligen för ögonen.
Artikeln Akademiska föreläsningar innehåller
uppgifter om lektionerna i Lund, Christiania,
Edinburgh och Halle. De litterära underrättelserna angå.
bok-donationer, och Upsala VetenskapsSocielets
handlingar, äfvensom bland dem förekommer, i afseeude
på den humoristiska Skalden Vitalis, en kort
nekrolog, hvilken är sann och rörande, samt utgör ett
försonande dödsoffer åt den hädangångne, som i
lifstiden ofta hvässt sina komiska pilar. Listan på Dis—
putationerna intresserar förnämligast Hr Marklin,
såsom samlare af sådana.
Rörande planen för Si’ea må det tillåtas oss
några betraktelser. En tidskrift bör, enligt våra be-<
grepp om en dylik, antingen framställa ett resultat
af tidehvarfvets närvarande bildning, och alltså dels
lemna teckningar af enskilda märkliga företeelser,
dels genom sjelfständiga uppsatser gifva ett positift
utlryck af tidens egenskaper, såsom händelsen är med
Æteniieé, Edinburgh Revicw och de flesta Engelska
TidskriiLcr; eller ock iuuehålia en mera
genomgående redogörelse för alla betydligare nya böcker,
hvilka utkomma på mera lästa språk, på sätt som
sker i Revue Encyclopedir/ue, Fcrussac’s Bulletin.
Leipziger Slflfleuicincë Slfycrtoritmt. Den ena
klassen är för alla, som vilja taga kännedom om tidens
yttringar; den andra ar synnerligast för
bibliogoo-sten, forskaren, författaren. Svea fyller intet af
dessa allernativer. Ett häfte är till | eller mera upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
