Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 1828. den 21 Junii - Theatern - Hulda och Harpan, af R—d - Pot-Pourri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C 4o )
ta vitsordas mest af figurerna, der stelhet och
osäkerhet oftast röjer sig. Grupperingen är likväl
öfverhufvud sorgfälligt anbringad. Tar man
inkomstkällorna i öfvervägande, blifva alltför stegrade
anspråk på balletten orättvisa; och änskönt
fordringarna måste stiga i afseende på det, som hörer till
prakten och det täcka öfverflödet, gifves äfven här,
såsom annars, en gräns för tankan.
Vi ha sålunda i det föregående uttalat vår tanka
angående val af theaterämnen. Vi ha sökt
ådagalägga fördelen deraf, att en annan grundsats, än
den hittills i allmänhet följda, blir i denna punkt
antagen: att föremålen för spektaklet ej så
uteslutande tagas ur den Franska Vitterheten: att mera
afseende fastes å det sannt artistitiska. Yttermera
ha vi hållit det betänkligt, att på Operorna och
hvarjehanda öfriga pieser nedlägga så dryga
kostnader; hvilket vi aktat otjenligt, dels af det skäl, att
derigenom de medel, hvilka för högre ändamål
böra afsättas, utgått till saker, som endast i andra
rummet kunna äga vigt, dels ock derföre, att
medelst vanan alt ofta se yppiga och öfverllödande
framställningar, allmänhetens smak blir förklemmad
och förvekligad, hvaraf en följd blir, att det
verkligt förträffliga måste i en framtid städse uppträda
titi prunkande form, derest det skall
vederbörligen kunna uppskattas. Det återstår alltså
hufvudsaklig!, att visa de utsigter, hvilka utbreda sig i
anledning af det skick, hvaruti theatern i närvarande
stqnd sig befinner.
Den Findnciclla synpunkten lärer icke vara den
förmånligaste. Det säger sig sjelf, att en
Kongl-Tlieater, på hvilken, för den glans, hvarmed
hofvet får omge sig, praktspektakler stundom måste
uppföras, ej skall kunna bära sig af de inkomster,
som inflyta från inträdesbiljetter. Anslagen från
Statens sida ha varit ringa; det är förnämligast genom
de Kongliga Personernas frikostighet, som Theatern
kunnat bestå. Om också Styrelsen för spektakterna
kommer i nödvändighet, att i det yttersta spara på
det Onödigt lysande, lärer dock ansenligare bidrag
ur Statskassan, än de hitintills lemnade, bli
oundgängliga vilkor för det helas utförande efter en för
bestämmelsen lämplig plan. Efler vår åsigt i dessa
mål, är en Theater i hufvudstaden den högsta
esthetiska national-angelägenhet; Icke blott med
hänsigt till det anseende, som för utländningen
måste bibehållas, utan jemväl för den betydliga
inflytelsen på den allmänna skönhetsodlingen. Det lärer
ock tvifvelsutan blifva ett ämne for behjertande vid
det näst instundande Riksmötet, att bringa dessa
ärender i ett tillstånd, enligt med national-äran.
Önskvärdt vore, att en så rundlig summa blef för
ifrågavarande ändamål bestämd, att Theatern,
utöfver fyllandet af andra närmare behof, kunde på sin
bekostnad låta någon af de utmärktaste sujetterna
resa i främmande länder, till deras utdaning och
förkofran. Då Staten anslagit resestipendier åt
andra unga artister, är väl ingenting billigare, än att
skådespelaren, hvilken i högre grad, än någon
annan , står i förbindelse med allmänheten, äfven
dermed ihågkomines. (Forts. c. a. g.)
Hulda och Harpan.
’Under vårklädd lind i blomsterdalen
Hulda satt med harpan i sin hand.
(Sjunger väl så härligt nektergalen
Söder hän, som mön i nordauland?)
Hennes slöja lossad låg pä armen.
Själen stod i ögat redd till färd.
Blonda lockar lågo omkring barmen!
Morgonrodnad kring en liljeverld.
Men nu slår hon bågulspäuda strängar:
Hvarje ton, en fränd’ af hitnlen blå,
Klingande med vindens sus sig mangar»
Och förbrödras med min ande så.
Och mitt öga spejar sljerneloftet,
Der min längtans urhuldinna bor;
Mången verld uppblickar utur »toftet,
Endast en ser ned ur azurns flor.
Tankens höjd af diktens ljus förklaras,
Så förklaras hjertat ock en gång;
Lifvets hemligheter uppenbaras,
Blott vid klangen af naturens sång.
Dock — fast hvar accord en aning bringar.
Och till Edens myrthengård mig för —
Ej musik mitt inre blott bevingar,
Nej — eu blick af Hulda det ock gör.
Se! der möter mig en högre flamma,
Ren som den, hvaröfver Vesta rår:
Himlen strålar molnfri i densamma;
Och en Gud i ögats bakgrund står.
Mclian tro och karlek flvr mitt sinne
Äter’till sitt fortina /eri»i’«-l»B«ti i
Tron är lifvet — kärleken dess minne,
Huldas blick föreningen af dem.
R — d.
= Ordet Diachysisk bar, uuder några veckor*
tid, sväfvat på inångas läppar, utan att derföre
kanske hvar och en känner dess rätta filologiska
betydelse. Det Grekiska betecknar ur-
sprungligen utgjutelse, flödande, smältning,
upplödning, utbredande; i den härledda och figurliga
bemärkelsen förstås dermed uppryinning, glädje.
Det-adjektiva <L*%uT«cos- har bibehållit blott den
deri-verade meningen. Alltså skulle diacysicus (skall
förmodligen vara diachysicus) maximus kunna
öfversättas med lustig ture, muntergök, och diacbysiska
samfundet till orden motsvara Sällskapet pro joco,
hvilket utgaf Polyfem. Dock, detta är den
etymologiska härledningen. Det historiska begreppet
deraf, i fall saken har någon historisk tillvarelse, ligger
icke inom området för vår forskning, likasom dess
politiska bestämning träder utom gränsen af denna
Tidnings verksamhet.
= Hr. Aug. Berwald stannar quar vid Kigl. Kapellet,
och har erhållit högre löneförmåner. Hr. Paciui, som
lärer pä någon kort tid bege sig 3t Tyskland , har tagit sitt
engagement vid Kapellet blott pä ett års tid. Hr. Alüller,
son till f. d. Concertraästaren, har äfven i dagarna
blifvit der anställd.
= Violinisten Hr. Randel (se N:o 6) har från Psris
hitländt.
Med denna nummer följer ett Bihang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
