Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14. 1828. den 19 Julii - Hinduernas Dramatik - Pot-Pourri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 55 >
»f Fi dushaka och a (Vita. Denne senares charakter
bar man temligen svårt att förklara; han bör vara
hemma i alla de vackra konsterna, i musik, i dans
och i s$ng; han gör vers, tar sig en fri, stundom
något näsvis ton. Man skulle kanske kunna jemföra
honom med Parasiten i den Grekiska Komedien:
med allt detta gör han sig likväl aldrig föraktlig}
han slutar sig till den rike gynnarn, men blott som
ett muntert sällska^<åt denne i hans tidsfördrif.
Vi’dushaka är den Indiske theaterns buffe.- ban är
Ödmjuka tjenare för den, som beskyddar honom,
ocb, hvad som utan tvifvel skall synas oväntadt,
ir, att man merendels väljer honom ibland
Brahmi-nerna: hans syftemål är att ron åskådarn med sin
Catsamhet, sina putslustiga åtbörder och hela sin
jliga person.
De underordnade rollerna omfatta alla
samhällsklasser, till och med Chandalas *). Man ser i det
inre af palatset grupper af eunuquer, dumbar,
dvärgar, jagt-bctjening in. m. Prinsarnes följe
utgöres af qvinnor; och af stycket Mudra Rakshasa, der
den ryktbara Chandragupta är en ibland aktörerna,
finne vi, att denna plägsed alltid iakttagits.
En serskild omständighet, som förtjenar anmärkas,
är den, att aktörerna, allt efter de olika
churakle-rer, de skola föreställa, betjena sig af olika sätt alt
uttrycka sig: det är ej något slags Palois, såsom i
d» Fransyska komedierna, ej heller någon dialekt,
som blott är tillfällig och tillhör vissa personer,
utan ett allmänt och oföränderligt språk; — så
talas, t. ex., Sanskrit af dem, som uppfylla de
förnämsta rollerna, och de andra betjena sig af
Pra-krit, med åtskilliga modilicationer; qvinnorna tala
Sanrasenis deras följe — Maghadis slafvama —
Ha/pulv Köpmännen Arrddha eller blandad
Mag-hndi. Vidushaka betjenar sig af Prachi eller det
Österländska urspråket; röfrarne af Avantika /
upptågsmakarne af Dckkin eller halföns språk: folket i
de Norra provinserna talar Bahlika— på
Coro-mandel’ska kusten — Draviras med ett ord,
alla personnager, ända till och ined Pisachas eller
vålnaderna, hafva sitt egei språk. Lyckligtvis följa
de Indiska författarne ej dessa reglor serdeles
samvetsgrant; ty, i motsatt fall, skulle visserligen ett
Indiskt theaterstycke, såsom M:r IVilson ganska
rigtigt anmärker, blifva en Polyglotte, »om ett ringa
antal personer skulle kunna smickra sig med att
begripa.
Stylen i de Dramatiska kompositionerna utmärker
sig ofta genom stora skönheter, och deruti
utvecklar sig, på ett underbart sätt, det Sanskritiska
språkets behag och elegans; dialogen är på prosa; men
alla beskrifningar, alla betraktelser af författaren
äro fattade i bunden stil. Det är ej möjligt, säger
Ma-Wilson, att göra sig begrepp om ett mera
harmoniskt, ett mera upphöjdt språk än Bavabhuti’s
och Kallida’s.
*) Chandalas eller Ttchandalai motsvarade den
folkklass, »om pl Malabariska k titten kallas Paria.
Ursprungligen härstammande ifrin något »trakildt
underkufvadt folkslag, utgjordes deras cast slutL af de
ur de Öfriga salterna utstötta olyckliga, ocb var till
den grad föreoitl för alluiant förakt, att man trodde
lig besmittaa af deras blotta andedrägt, och ej ens ville
Sta frukten af ett tråd, »om en Tscbaadala planterat.
(Bed. anm.)
Hinduerna hafva ej någon offentlig byggnad, tocz*
är ensamt egnad åt theatraliska föreställningar; oclfc —
så är deras mise en scène ganska ofullkomlig: likväl
äro aktörernas uppträdande och afträdande tydlig C:
angjfna, likasom i Europa; någongång finnas äfven
deras a pårte, känslan och tonen, hvarmed de bdi-«B
uttrycka vissa delar af sina roller, med mycken nog—
granhet föreskrifne.
Nyligen hafva Hinduerne i Calcutta öppnat en
subskription för uppförandet af en National-theater,
alldeles lik de Eugelska theatrarne i denna stad.
I Paris är en Fransysk öfversättning af M:r
Wilsons Indiska Theater fedan under arbete, och lärer
innan kort komma att å trycket utgifvas af M:r
Dondas Dupré fils.
iüot liJourri.
s= Journal des Débats för den 3o Junii har I sin
Feuilleton följande rubrik: Thédtre Francois à
Lon-dres. — Thédtre Anglais à Paris. Del Sr en egen
tilldragelse, att Franska skådespelare gifva Franska
spektakel i London, på samma tid som Engelska
truppen ger sina i Paris. Och nationerna ha icke
blifvit representerade af personer från den lägre
ordningen, utan af de nainnkunnigaste "notabi/ités
thédtrales." Under det Miss Smitnson, i förening
ined Charles Keinble, Kean och Macready, alla af
första rangen, tjusat Pariserboerna, har Mlle Mars,
jemte Armand, salt Londonerna i hänryckning. De
tvenne sistnämnda debuterade pä Italienska Operan
i Vécole des Vieillards af Delavigne och Valeric af
Scribe. Allt hvad London kunde förete af grannt,
förnämt, lysande, älskvärdt och skönt, fyllde den
ofantliga salongen. Mlle Mars, lika beundransvärd,
såsom Mlle Danville (i första piesenl, i liflighet och
naivt koketteri, som i den älskande, olyckliga
Va-leries roll, skördade det yppigaste bifall, och
framkallades efter spelets slut åter på scenen, under den
lyckligaste enthusiasm, för att å nyo vederfaras deo
oinskränkta beundran, hon erfarit under aktionen.
Den 27 Junii skylie hon uppträda i Tartuffe och L%
jeunesse de Henri V. — Detta utbyte och denna
vexelverkan mellan England och Frankrike måste,
så val för bådas skådespelar-konst, som vitterhet,
hafva de mest välgörande följder. Liksom
Fransmännen, genom Engländnrnes spel, lärt sig aktionens
enkelhet, natur och sanning, äfvensom lärt sig
uppskatta och förstå Shakspeare, skola, i omvändt
förhållande, Engelsmännen, genom de Franska
artisterna, inhemta det fina, polerade, fulländade på den
Franska scenen, och komma alt inse företrädena af
de Fransyska mästarnes dramatiska alster.
= Den nyss nämnde Kean, som börjat sina
debuter i Paris med Richard III:s roll i Shakespeare*
tragedi af samuia namn, har fortsatt dem i Othello,
Han är redan öfver 5o är, af en svag
kroppsbyggnad och utrustad med fä ytlie moyenger att
imponera. Fransmännen fordra gerna i tragedien en
athletisk gestalt, och anse icke ens ett fruntimmer
vara lyckligt danadt för tragedien, om hon ej har
tre alnars längd. De första rollerna på Théalrt
francois äro för närvarande fördelda mellan M:lle
Duchesnois, Mad. Paradol och M:lle Valmoncey,
hvilka alla ionehafva detta mått. M:lle Georges var af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
