Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. 1828. den 26 Julii - Witterhet - Scandinavisk Nytaarsgave for aaret 1828 - Pot-Pourri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C 59 3)
genom en serdeles lycka undslippa den fångne
Gustaf och Brahen den allmänna förstöringen, ocli
prinsen föres undan af sina befriare. I fjerde akten
erfar Gustaf först af Markgrefven, huruledes Johan
blifvit sårad af Erik på en jagt, att man trott
honom död, men att ha- ,-äddats af Sturen och
blifvit af honom sänd ti. Baden, hvarifrån han nu
kommit under Markgrefvvns beskydd, att återfordra
sin ärfda krona. Eriks saker hafva nu tagit en
ganska betänklig vändning. Ägaren af hans usurperade
thron är återkommen, den fångne Prins Gustaf
befriad och hans tredje broder Carl konspirerar äfven.
Detta allt inser Jöran, hans ©e{>eiinfctørci&tr och
förklarar derför ofortäckt, att lian ämnar öfvergå på
Johans sida. Till svar derpå stöter Erik ned
honom. Men hans strä|f är icke långt borta.
Christoffer frambär Johans rättmätiga anspråk på Sverges
krona, och fordrar, att Erik skall afstå den. P&
Eriks fortfarande vägran blir han belägrad i Stockholms
slott. Att öka fiendernas antal, upptäcker Carl för
Edvin, att Erik är hans faders mördare. Edvin vill
hamna lians död, men kastas uf Erik i fängelse. Dit
anländer hans älskarinna, förföljd af Hertig Carl,
och sticker ihjäl sig, hvarefter Edvin äfven dödar
sig. Erik blir nu så hårdt ansatt af de
belägrande, att han icke ser någon räddning, utan hoppar
^^enort^en balkong, och bryter halsen af sig,
sä-tW^, alf han nu vill gå och regera i högre
rymder. Johan utropas å nyo till Kung och Carl reser
till Dinmark.
Denna tragedi har varit uppförd i Tyskland.
Harön Autfenberg har dessutom skrifvit flera sorgespel,
af mer ocb mindre värde, lians diktion är
temligen poetisk, ehuru icke fri från den elfektation, det
Biercrep, den svulst och emphas, som utmärker en
del af de nyare Tyskarncs produkter. Äfven sakna
hans stycken ej vackra dramatiska situationer, om
àn man kunde anmärka, att de flesta af dem äro
reminiscenser. Så t. ex. sömnvandrar Erik i detta
stycke, som Lady Macbeth; skjuter sin bror på en
jagt, som Hugo i £ic ©(tølllt); denna bror
återkom-mer som en okänd riddare, liksom i bifi Sllbctltcfcrtn}
den brillanta ladan öfver fästets sprängning är lånad
från o. s. v. — Utom detta sorgespel, hvar-
till ämnet är hemtadt ur Erik XIV:s historia,
uppföres äfven i Tyskland ett annat, under namn af
Sofean, £ersi>g Mtt gitllattb, hvilket äger mera
dramatisk hållning och har åtskilliga vackra scener.
En tredje Tysk behandling af Eriks historia är det
af Ur Djurström öfversatta och uppförda stycket
Catharina, Hertiginna af Finland, af Johanna Franul
von Weisenthurn. Der förekomma ock Catharina
Måns-dotter och Jöran Pehrson. Vi känna detta skådespel
blott af l!r Dj:s öfversättning. Men efler den, är
teckningen mest falsk, livad Johan angår. Han är
en beskedlig och gråtmild våp, i ställetj för en
lömsk, bigott och otacksam, fast svag menniska.
Det är således ganska väl, att Tyskarne, genom
den under händer varande tolkningen af vårt
inhemska nya sorgespel Erik IV, kunna fä på en
gång en poetisk vacker och historiskt sann målning
si denna intressanta persons tragiska öden.
Scandinavitk Nytaarsgave for aar et 1828.
När man anmäler en samling af strödda lyriska
»tycken frÄn flera författare, ßr man vara antingen
mycket utförlig eller mycket kort. Vi välja, vid
närvarande fall, så mycket hellre det senare
alternativet, som redan i N:o 9 en liten exposition af
innehållet blifvit lemnad. Från en annan sida,
finnes ej heller något skäl för vidlyftighet.
Skaldestyckena af de Svenska författarne äro, med
undantag af Euphrosynes och Nicanders, förut
kända. Bland de Danska poeterna räknar aiitholngien
några berömda vittra namn, såsom Oelenschlæger,
Ingemann och Hoegh-Guldberg. Men de bidrag,
dessa lemnat, höra ej till deras bästa stycken. Kask,
Nyerup, Finn Magnusen och Grundtvig äro
rygt-bara i filologi och fornforskning, men ej i poesi.
Man blir ock bekant med, åtminstone för oss, nya
författare, såsom Zahle, Olsen, Wilster,
Lieben-berg, Krossing och andra mindre hörda poetiska
firmor, af hvilka produkterna väl icke äro
sinsemellan jemngoda, men hvaraf större delen ligger på
medelmåttans gräns eller derinunder. Urvalet kunde
varit sorgfiilligare. Utan att vara partisk för det
inhemska, måste man ge priset åt de Svenska
skaldernas alster. Verket är försedt med ett
kopparstick af Briinnich samt en musikbilaga af Kulilau.
Derutöfver har Boktryckaren Behrend rigtat
detsamma med ett ekonomiskt foretal, bygdt på vanliga
förlags-grunder.
Vi begagna tillfället, att göra en liten rättelse uti
den i brefväg oss tillhandakomna underrättelse,
hvilken meddeltes i N:o 9. JVoahs Minde är af Finn
Magnusen författadt, och icke af honom öfversatt
efler Tegne’r.
Votyotirri.
= Svenska Akademien har nyligen tillagt Herr
Wicander en ytterligare summa, till understöd för
fortsättningen nf hans utländska resa. Det lärer icke
fela, det ju allmänna omdömet håller Akademien
räkning för ett så vackert och ändamålsenligt
användande nf sina, i vårt land betydliga, medel, som
till vitterhetsidkare^ uppmuntran och utbildniug.
Utom det öfverhufvud mindre lyckliga öde, som
han i vår hembygd måste dela med
vetenskapsmannen och konstnären, är lian, hvad rese-uuderstöd
beträffar, mera lott|ös, än dessa. Genom enskild
donation är t. ex. ett Byzantinskt Stipendium
anslaget åt unga velenskapsidkare, af hvilka stipendiaten
nämnes skiflevis af Vetenskaps-Akademien och
Upsala Akademi. Den, som för närvarande innehar
det, är den unga hoppsfulla Botanisten Med. Doct.
Wahlberg. Från Fria Konsternas Akademi iitgi
stipendier för resande artister i Måleri, Skulptur,
Architektur och närslägtade ämnen; hvilka anslag
äro de betydligaste här i landet. Jemväl den
then-traliska och musikaliska artisten har, genom bidrag
från allmänna medel, då och då vunnit tillfälle, att
medelst resor och vistelse utrikes söka och erhålla
sin förkofran. Gratifikationer ha för samma
ändamål blifvit af Regeringen tid efter annan lemnade
åt Botanici, Zoologer, Archeologer m. fl. Endast
den vittre litteratören är härutinnan utan bestämda
utsigter och utau prxjudikater. Något stående anslag
åtminstone finnes ej för honom. Det är således
fäg-nande, att se Svenska Akademien, hvilken, genom
den vitterhetsälskande K. Gustaf IH:s omtanka,
blifvit satt i disposition af icke oansenliga tillgångar,
söker i sin sfer afhjelpa brislen, ocb bereda ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
