Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C )
hvilken renhet i känslan framlyser ej i hvarje takt
deraf! Hvilken djuphet i tankar, hvilken energisk
säkerhet i utförandet! Den lilla Cherubini syntes mig,
som en jette, ett högre Väsende, under det jag
af-liörde hans gudomliga komposition. Bland de få
utvalda, som fått tillträde, att bevista denna verkliga
högiid för hvarje älskare af musik-, funnos flera
in-teressanta män, i hvilkas sällskap denna njutning,
om möjligt, ännu .mera förhöjdes. Deribland voro
]VeUköm, Rossini, Lesueur, Berton, Baillot, Lafont,
m. fl. Hvarje nummer beledsagades af de lifligaste
handklappningar. Efter messans slut emottog
Cherubini komplimenter och tacksägelser af de
närvarande. Rossini omfamnade och kysste honom först,
der-■efteir Neukom o. s. v. Forts. c. a: g.
<£2Htttrrf)Cf.
Fantasterne. Dram i 5 Acter af Clafs ’Wilhelm
"is Stadenberg. Linköping i8a8.
Sällsyntheten i våra dagar af ett versifieradt
the-atcrstycke, hvilket icke bär öfversättning på
titelbladet, är hvad som hufvudsakligen kunnat ålägga
oss, att här upptaga ofvanstående arbete. Dess af
denna ovanlighet oberoende värde är icke så
betyd-ligt, att en undersökning deraf förtjente att
Undantränga ämnen af mera vigt och båtnad; ty vi ha gjort
det till grundsats, att ickc ingå i granskning af
andra så väl originaler som öfversättningar, än
sådana, hvilka i en el|ér annan hänsigt äro berättigade
till den uppmärksamhet, hvilken vanligen åtföljer
äf-Veu eu ladiaut]e KT^il fc|.uru Svenska litteraturen
lcse är serdeles riV, utkomma;dock sii många
ssrir-ter, att cn tidning’, hvars syfte omfattar jemväl
utlandska fenomener i denna väg, likspm i musik och
bildande konst, icke lan egna sig åt hvarje tryckt
verk. Eu redogörelse för allt Vore ock bra
ändamålslös, Emellertid ha vi, så väl af egen böjelse,
som på flera kännares inrådan, föresatt oss, att
mera framgent, än hitintills, införa recensioner af
utgifna svenska skrifter. Det år icke blott i
allmänhet nyttigt, det sn hvar sökltr i sin mån utveckla
lie sanna begreppen om det dugliga och
odugli-gäy köparen af böcker behöfver också en
under-TMWfelie.’ Att Vi’, Under den redan tillryggalagda
ba-Trtn, iAt gynnat några passioner, icke varit
organer föi’ något Visst litterärt part», — hoppas vi
va-ya1,ådagalagdt. Den oveld, som är en frugt af
sjelf-vünnen ståndpunkt och af beredvillighet, att gifva
th hvar, hvad honom tillhörer, är något, söm vi
flMntøttone önskade vara och blifva grunden för vår
•lagskipning i litteratur och konst. Huruvida full
Sakkännedom är att förvänta* blir åter en fråga,
iivart upptagande minst tillkommer oss.
Namnet Stadenberg är oss fullkomligt obekant. Om
■èet är verkligt eller antaget, kunna vi ej afgöra. Ett
"ttirtm, kändt eller okändt, bör ingenting gälla for
iVitikeri , och vi skülle ej för något annat vara
intresserade af kännedomen om det ifrågavarande, än för
Wtt ej, i händelse förf. ar nybörjare, förfara med en
•stränghet, hvilken en sådan mindre förskyller. Har
®r S. nyss beträdt den vittra banan, kan haitj
ge-tottta’ varligt siWidiUm af konsten søch menniskorna,
Sàttir’genom ledrfing at goda • föredömen, möjligen
bli en god författare; ty hans arbete saknar ej
al-ila tecken tilL bätt«e ;anlag. Men, b*r han åter
länge försökt sig i vittert skriftställeri»! hysa vi ett bil-
ligt tvifvel om något förmånligt resultat för
framtiden. En och annan vacker, om ock ej ny tanka
står ofta invid den mest platta och affekterade; —
detta tillhör ibland ungdomen. Äfvenså finner man
vanligen hos en ung skald vissa poetiska lod
com-munes. Här träffas flera sådana; likasom flera mer
och mindre lyckliga reminiscenser från Tegnér, At-:
terbora och andra. Men skall deraf någon
förhoppning blifva, får det råda i det hela en inre lifskraft,
ett skapande sinne. Något sådant skönjes här väl
föga. Ickedessmindrc spörjes ett sträfvande att
bilda på egen hand. Såsom exempel må anföras
bergsprängningen. Liraelios trolldoms-öfningar, affären
med luftballongen m. m., innebära ett slags anspråt
på opera-stil; dock passar detta föga för andan at
det hela. Förf:s fantasi förekommer temligen
oredig. Ingen hållning. Tonen är lika ojemn, som
stilen, och ingendera äger den värdighet, som tillhör
ett skådespel ar denna syftning. Uttrycken äro
stundom nog stötande. Serdeles äro svordomar
omtyckta. En strof lyder så här:
"Alsmägtigel förbannat.’ det var hon/
Charakterer finnas inga. Fantasterna skola vara
poetiska figurer; men det märkes ej hos dem en rätt
mensklig skapnad. De äro också i många delar rätt
prosaiska. Ju längre det lider mot slutet af stycket,
dess mer afkyles värman. Ämnet, i fall något
verkligt föremål sväfvat för förf:s inbillning, var honom
ofvermägtigt. Aldrig Sr han dock mindre lycklig, än
pär han vill vara naif och humoristisk. Också
felar man lättast, då man vill affektera natur,
enkelhet och qvickhet. Språk och nielfir äro mycket
—|,i Merna stundom sanna och behagliga*
stundom högst förfelade; versilikationen icke aiiii.|
korrekt. Men man saknar icke heller vackra strofer
och flytande vers. De lyriska partierna äro
jemförelsevis de bästa.
Möjligen kan det bar uttalade omdöme förefalla
hårdt. Men vi anse det i allmänhet orätt, att, utan
på goda grunder, uppmuntra, der man finner den
begynnande författaren dristigt försöka sig på
lösningen af konstens svåraste problemer. Tappert blod
gör icke allt. Att våga det stora, röjer icke alltid
utmärkta gåfvor. Än mindre känna vi oss
uppmanade, att se genom fingret med tillgjordhet och
förkonstling, — de äfventyrligaste klippor för den
un-unga talangen. Klemighet är i sådant afseende
skad-t-ligare, än hårdhet. — Är förf. deremot en veteran i
konsten, kunde man med godt samvete tillstyrka
honom, att icke i densamma söka flera tjensteår; ty
dubbla meriter räknas ej i litteraturen, och med
enkla kommer han icke långt.
Dramatiska ocli Lyriska. Försök af Dorothea Danckct.
2;a häftet, Götheborg i8a8.
Häftet innehåller Bilden, sorgespel af Friherre
Ërnst von Houwald.
Detta skådespel är onekligen ett af de bästa, man
träffar i den nyare Tyska vitterheten. Grundtanken
är sinnrik, planen säkert anlagd, samt ledigt och
jemnt utvecklad; diktionen är ädel och vacker,
hållningen poetisk. Charakterema äro väl ej mycket
originella, men naturligt tecknade. Det ligger
sändning i hvar och en af,dem. I allmänhet råder en
nästan klassisk renhet och klarhet i tankeföljd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
