Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C 98 3)
af hans enskilda ställning? Deremot, visste ingen af,
hvarifrån hans framställning kom, verkade den
allena som en moralisk kraft, som ett prof af vett,
kunskap, skarpsinnighet, skönhetssinne, eller, i motsatt
fall, af okunnighet, slöhet, själstomhet. Alla de
enskildheter, hvilka låta hänföra sig till ett gifvet
in-dividuum, bortfalla vidanonymen; det personliga
angreppet saknar föremål, insinuationen sväfvar i
luften, det smygande spioneriet strandar. Med ett ord,
man tvingas, att fästa sig vid sak, att vederlägga
facta, att motväga en sträng bevisning, och undslipper
ej vidare med blott en försåtlig allusion, ett
hemligt sidostvng åt den personliga tillvarelsen.
(Forts. c. a. g.)
Bil&anöe ISonst
Ett àr i Sverige.
(Forts. fr. ßreg. N:r).
Men vi öfvergå till den detaljerade granskningen.
Såsom billigt börjas framställningen med Dalarne,
— "Svenska frihetens fosterjord, det land ur hvars
skogar, i farans stund, Sverges räddning så ofta
utgått, och hvars allmoge i seder, lynne och lefnad
bevarar mycket af det fria, öppna, redliga, som
fordom så skönt utmärkte Nordens söner." Såsom
fron-tispice på arbetet ser man Engelbrecht, densamme,
som på .skidor »ande», att uppsöka och till Mora
återföra Gustaf Wasa. Han ar förestä|ld, omgifven
af en vild Nordisk bergstrakt, sittande på en klippa,
i den drägt, hans bild på Ornäs bär, och hvilken
kanske är sådan, spm den /bars af de sexton
dalkarlar, hvilka Gustaf utvalde till sin lifvakt, nemligen
en kort hvit vadmals-rock med gröna uppslag och
röda kanter, samt hatt med hög spetsig kulle. Han
stödjer sig på sin enkla väldiga dalbåga och
pilko-gret hänger vid hans sida.
Första häftet innehåller en utsigt af Ornäs, åtföljd
af en intressant och i romantisk stil utförd
berättelse om den händelse ur Gustaf Wasas lefnad,
som gjort detta ställe så märkvärdigt i Svenska
historien. Den lifliga och troligen på stället tecknade
besrifningen af Dalarne och dess invånare skall
säkerligen icke af någon Svensk läsas utan nöje.
Kost-Bären har börjat sitt nationella galleri med fyra
bilder af Leksands allmoge, upptagande de förnämsta
skiftningarna i deras klädebonad, och med
bibehållande af de cbarakteriserande dragen i deras
ansigts-bildning, vext och ställning. Såsom exempel, huru
ban deri lyckats, vilja vi företrädesvis citera
Plan-chen N:o III, hvilken, i våra ögon, äger värdet af
en tafla. — Andra häftet innehåller en utsigt af
Fahlu grufva, nemligen den del deraf, som
föreställer en sida af grulvans stora dag-öppning, eller den
så kallade stöten, hvarifrån man vid nedgången till
grufvan först helt och hållet förlorar dagsljuset. En
kort beskrifning af grufvan är införd pag. 2a. At
National-drägten i Rättvik äro egnade tvenne
plancher, tecknade roed .sanning och natur. — Tredje
häftet meddelar en utsigt af Mora kyrka. Vi skulle
härvid vilja anmärka, att denna planch likväl, i
afseende på utförandet, synes oss nog fattig och
in-nehålls-löi. Det är visserligen rätt, att hafva ea
lointain uti en tafla, men allt bör icke vara lointain.
Här råkar ögat intet annat, än den med ett par drag
tecknade kyrkan och tvenne temligen magra tallar.
Man sku]|e, efter denna utsigt, tro, att Mora är be-
lägen i en ganska fattig och naken trakt, hvilket
likväl icke precist ar fallet. En mera detaljerad vy
af kyrkan och dess omgifningar hade kanske bär
varit på sitt ställe, emedan åskådaren gerna ville
vara så bekant, som möjligt, med den nejd, der
Gustaf Wasa tilltalade sina dalkarlar. Ställets
märkvärdighet är i beskrifningen utförligare omnämnd,
pag. 3t, hvarmed följer en framställning af
invånarnes lefnadssätt och seder. Trenne bilder af denna
allmoge finnas i detta häfte, åt hvilka konstnären
lyckats gifva uttrycket af det lifliga och sjelfständiga
väsende, som utmärker denna stam af dalkarlarna.
Beskrifningen om deras lefnadssätt och plägseder,
utvandringar och hemlif, språk och sånger, är ganska
interessant.
(Slut e. a. g.)
OitKåter.
Theater-Bulletin.
Sedan, genom de förut oengagerade sujetternns
återinträde vid Stora theatern, sakerna blifvit
ställda på sin gamla fot, uppträdde nåi-ra af de på en
tid saknade skådespelarne, icke, såsom man af
annonsen förlidna veckan hade anledning att tro, uti
Förlikningen eller Brodertvisten, utan i stället i Den
unga gifta mannen, hvilken, i förening med
Kroit-fogdarne, sistlidne Onsdag öppnade den nya
theatcr-verlden. Hvarken vore styckena några n>a
bekantskaper, eller ha de eljest plägat åstadkomma
nà-gon öfversvämning af åskådare. Ickedessmindre v u
samtliga biljett-tillgången redan på morgonen uttömd.
Deu enthusiastiska emottagelse, hvarmed
allmänheten hyllade sina älsklingar på scenen, var hvad
som hufvudsaklig! skilde denna representation frän
de öfriga af de kända thcaterstyckcna.
Djurgårdens Spektakler lin , älven efter Kongl,
theaterns öppnande, varit flitigt besökta. De stycken,
hvilka på senaste veckorna gifvit mest folk, ha
varit Skepps-Kapten samt Kung Salomon och Jöran
Hattmakare. De ha uppförts till och med tre
dagar å rad. Förstnämnda pies är medelmåttig i
dramatiskt hänseende, men bar till prydnad ett
musikaliskt qvodlibet, utgörande strödda bitar ur Titus,
Friskytten, Den stormiga aftonen, m. fi. större
kompositioner, jemte åtskilliga populära visor, såsom Ach„
du Lieber Augustin, Tyroler-valsen, m. m. Samma
theaterstycke lärer ha gifvits af Tyska truppen i
Götheborg, och, såsom det blifvit berättadt, lyckligt.
Detta var likväl ej just fallet på Djurgården.— Kung
Salomon har mera värde. Den har till författare
den unga Danska poeten Heiberg, känd för sine
vaudeviller, och har gjort i Köpenhamn det störsti
uppseende; det påstås, att vid biljett-försäljningei
blodiga strider uppkommit. Att Rothschild (här
stycket utbytt mot Baron Goldkalb) utgjorde
huf-vudpersonnagen, var väl förnämligaste orsaken till dd
lifliga intresset. Piesen fyller annars bestämmelses
af det lätta och anspråkslösa slaj» af dramatik, soa
vaudevillen utgör. Der finns rörlighet och lif. D<n
qvickhet och djupare komik, som råder i den älde
Heibergs (fadrens) Stycken, märkes här likväl icle.
Musiken är roligt använd. Att höra eu våpig
le-tjent sjunga Ensamheten ur Preciösa, eller höra «et
l[ofva stycket ach, du kleiner Engel, ur Don Jura,
utföras i ett komiskt uppträde, är verkligen löjligt ivg.
Den, söm gaf Farbrorns obetydliga roll, fäste u;>p-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
