Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C «03 )
gängarne i vàr vitterhet, |hvilka tyckas hafva tagit
till motto denna vers af Béranger:
Ntil naara de f esprit nue nous et nos amis.
Några skal* tilläfventyrs lasta oss för det vi
tad-lat, andra för det vi berömt för mycket. Det skulle
till och m«d ej förundra oss, om de tvenne
vederparter, vi förut haft angående Altartallan, ehuru
deruti ense, komma att här, till följd af alldeles
motsatta .esthetiska åsigter i allmänhet, anfalla oss.
Men vi äro ej älskare af kotcri-recensioner, hvilka
se allting hvitt hos den ena och svart lios den
andra. Vi tillhöra intet litterärt parti, och ämna ej
inregistrera oss i något. Älven detta är ett
oberoende, nödvändigt utan tvifvel for en litterär tidning.
i&tisift.
Ett ord om. äldre kompositioner.
Det är en anmärkning, lika allmänt som rättvist
gjord, at| musikens välde i Sverige successift stigit
på de senare åren. Det är den enda bland den
sköna konstens arter, hvilken är mera allmänt
hyllad. Dess lämplighet for sällskapsnöje har
förmodligen mest dertill bidragit. Orsaken må nu vara
hvilken som helst, är fenomenet emellertid lyckligt.
Musiken är den konst, hvilken, till följd af sin
natur, måste, framför någon af syskonen, ha
vidsträk-la verkningar. Någon annan kan ej bli till den grad
populär. Men derföre att dess inflytelse är den mest
lifliga och omfattande, är det dess mer af vigt, att
den bibehålles i sin renhet, och vårdas mot tidens
iättsinnighet, krämpor och lyten. Ett bättre medel mot
deir flygtighet, som är en följd af modets vexlingar,
gifves i delta afseende icke, Sn studium af de äldre
stora mästarnes arbeten. Liksom man i måleriet
behöfver taga lärdora af Raphael, Correggio och dyli
ka mästare: i skaldekonsten af Dante, Ariosto,
Cervantes, Shakspeare; så behöfver man ock i
musiken återgå till den idéernas rikdom, friskhet och
enkelhet, som finnes t. ex. hos de gamla Italienarne,
en Palestrina, Leo, Duraute, Marcello m. fi., och
hos de gamla Tyska kompositörerna, såsom Lasso,
Händci, Hasse, Bach, SenJlel. Och likväl äro
sådana namn, som t. ex. Lotti, Scarlatti, Moralcs, i vårt
land nästan ohörda; än mer deras musik. Med
undantag af Pergoleses Stabat Mäter, äro de äldre
mästarnes verk sällan offentligt begagnade. En och
annan psalm af Marcello, samt några nummer ur
Händels Messias, bar man haft tillfälle höra i Stockholm
och Upsala, och detta är allt.
Större amatörsföreningar, d. v. s. sådana, som icke
ha till syftemål blott ett vanligt lätt tidsfördrif, utan
vilja verka något för konsten och åstadkomma
något verkligen artistiskt, tyckas företrädesvis böra
betraktas såsom konscrvatorier för den rena och
klassiska musiken. Dagens modförfattare böra der ej få
undantränga den profvade förtjensten; aldraminst
utgöra de euda, hvilka erhålla hyllning. Operan och
sällskapssalen äro de ställen, der man skall få höra
det behagligaste af hvad saratiden har att erbjuda;
der far mycket vara beräknadt på effekt, på
tillfällig framgång genom det pikanta i kompositionens
anda. Syftet af de enskilda musikaliska
förbindelserna tyckas deremot vara, att återhålla och
modifiera, nit motväga den ensidighet, hvarför tiden kan
voru benägen. Den öfvervägande rikdom på friska
och fylliga röster, hvilken stundom utmärker de priva-
ta musikförbundeo, framfor Theatern, bereder
möjligheten att uppföra större andlig musik samt
oratorier, — det, hvaruti de gamla Italienska, Tyska
och Spanska konstnärerne hufvndsakligt komponerat.
Musikälskaren bar nil tillfälle alt bli bekant ined vår
tids mästare, med Beethoven, Cherubini, Weber,
Spohr, Rossini. Men hvarföre ej äfven ined de
förra seklernas hjeltar, en Palestrina, en Vittoria, en
Allegri,cn JomeIli,en Händel? Vanligen går inan ej
längre tillbaka, än till Gluck, Haydn och Mozart.
Och dock måste i all bildning den största möjliga
fullständighet finnas. Den, som förälskat sig i Spohrs
sentimentala vekhet eller i Rossinis glada fjärilslif,
skall törhända i början ej firma sig vid den
allvarliga tonen, den jemna hållningen, den christalliska
klarheten i de äldre kompositörernas verk; men
i längden skall han finna sig belönad, skall han fin
na, huru välgörande detta studium är.
Till dessa betraktelser ha vi blifvit föranledda
egentligen genom en förtjenstfull skrift, fiber Steilts
J)cit ber SEonfunfi. Författaren söker på goda skäl
återföra uppmärksamheten på äldre arbeten, bland
hvilka många äro för den musikaliska verlden äfven
till namnet okända. Om han ock går någon gång
för långt i förkärlek för det gamla, har han likväl
rätt i hufvudsaken. Opera-musiken är den, som nn
for tiden hufvudsakligen idkas; men skall sinnet ej
förvekligas genom den yppighet, det känslorus, den
öfverätning, som mer eller mindre tillhör Operan,
— tillkommen, för att med det mest bländande och
förföriska fjettra de yttre sinnena —, måste då och
då en omsättning af idtfer göras, och man
esomoftast vända sig till de gamla källorna, derifrån si
mycket är att hemta, — djupsinnighet, idéernas
ungdom och rikdom, formens renhet. Man har i vårt
land fått höra de odödliga verken af Haydn och
Mozart; måtte man äfven få göra bekantskap med
dem, som desse ansett för sina mästare! Man finner
härför lysande föredömen i Conservatoiren och
Cho-rons Institut uti Paris; dessutom i Rom, Wien,
Berlin, Dresden, London och andra ställen, der dc
äldsta klassiska kompositionerna ofta gifvas.
I en Stambok.
Med ordet skrifvet i ditt rena sinne,
Du gick, O, Pilgrim! hän till Christi graf;
Der känslans blomma du till offer gaf:
Din ungdomsdröm, din första kärleks minne.
Med Trons rnystér: försakelsen, bekant,
Allen du stod i helgedomen inne
Bland oinvigda, lik en Hierophant.
På helig jord, att bedja och försaka
Hvad salig fröjd! Ack, hvart du hänförd såg,
En samling for ditt fromma öga låg
Af rika taflor, dem du gett tillbaka
Helgjutna ur din själ till Nordens hera.
Väl dig, som fick med Österns stjernor vaka
En julnatt, evigt klar, i Bethlehem!
Tack for Oliven, som för mig du brutit,
En skön relik från Oljobergets topp!
Der, vid Guds andas fläkt, den runnit opp,
Har Jesus tårar af sin kärlek gjutit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
