- Project Runeberg -  Heimdall / 1828 /
107

Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C ,07 )

ras i senare häften. Vi tro, att detta hade kunnat
förekommas, om man fördubblat arktalet redan i
fSrsta Häftet, och ifrån början låtit beskrifningen gå
vid sidan af plancherna. Nu Ster, och till
återställande af den nödiga ordningrn, hemställa vi, oin
icke i nästa, eller det sjette Häftet, arktalet kunde
(ilias, så att deri upptoges beskrifning, icke allenast
öfver hvad närvarande Häfte innehåller, titan äfven
öfver de plancher, som i nästa Häfte ineddelas,
hvarefter det litterära allt framgent komme att stå vid
sidan af det artistiska. En sådan ordning synes
nödvändig, och iakttages merendels vid verk, sora
innehålla på en gåug gravyrer och text.

Öfver arbetets värde hafva vi redan yttrat oss.
Att det, i sin genre, är det fullkomligare, som
ännu varit hos oss utgifvit, lärer ingen vilja neka.
Älen det är en heder for den Svenska konsten, att
ett sådant verk kan hos oss utgifvas, och det skall
utan tvifvel lemna utländningen ett fördelaktigt
begrepp om den artistiska bildningen i vårt land , att
te ett både till föremål och utförande Svenskt
konstverk, hvilket ej behöfver befara något nf jemförelsen
med hvad andra länder förmå uppvisa i samma väg.
Vanligen ser man i en samling af national-drägter
icke annat, än påklädda manequiner, i olika
kiysty-mer. Det nationella i figur, hållning och uttryck
söker man förgäfves. Men det är också icke vanligt,
att en artist af verklig talang sysselsätter sig
dermed. Det kan —af dem, som älska konstens
indelning i högre och lägre arter — anses, som ett
nedstigande från konstens böjd, att en historie-måiare,
som Hr Sandberg, en gravör af Europeisk
rygtbar-lict, sora Hr Forssell, och en författare af erkänd
talang, sora Hr Grafström, förena sig i ett så
anspråkslöst företag, som tekningcn och beskrifningen
af allmogens drägter. Men den sanne konstnären
vet, att hvarje föremål blir ädelt och högt genom
behandlingen: att snillet egenteligen aldrig sänker sig
till föremålen, men upphöjer dera till sig, och att
den store Urbino icke var väggmålare, då han
tecknade sina Alfresker, men att Iran tvertom icke
behöfde blygas, att nämna dem vid sidan af sina
Ma-donner. fc’

Att möda och kostnad äro osparde, att göra
detta nationliga praktverk värdigt sitt namn, behöfva
vi ej tillägga. Typografisk snygghet och korekthet,
ett vackert velin-papper, och omsorgsfullt besörjda
afdrag af plancherna, gifva det all yttre elegans.
Det återstår oss blott, att önska lycka til!
fortsättningen. Det är en tillfredssällelse, att kunna nämna,
det afsättningen lofvar både uppmuntran dch
belöning åt företaget. Eftet hvad som förmäles, skall
verket räkna omkring 600 subskribenter inom
Sverige och mer än dubbelt så många utom
fäderneslandet. Om detta äfven vore öfverdrifvet — hvilket
synes troligt — skulle äfven ett mindre antal icke
lemna arbetet utan behållning. Deremot tillägger
den allmänna sägen, och måhända icke utan skäl,
att de inhemska subskribenterna äro nog mycket
för-sumlige vid uttagandet af sina exemplar. Hos hvar
och en, som tecknar sitt namn, till uppmuntran af
ett sådant förelag, och derigenom ökar kostnaden
åf afdragna exemplar, tyckes det dock vara en
moralisk förbindelse, att icke låta dem ligga till last
lär Utgifvaren. —-

Cftfafer.

Theater-Bulletin.

Ehuru Spektaklerna ej förete något nvtt på de
sista fjorton dagarna, torde dock det vigtigaste af
det gamla böra vidröras.

Den 3 dennes uppfördes på Kongl. Theatern Tvà
Engelsmän. Scenerna mellan 11 rr Hjortsberg och
Almlöf äga mycken dramatisk förtjenst, och utföras
äfven i det hela rätt lyckligt. Vi skulle dock vilja
sèitskilja företrädet i bådas aktion, alt Hr A. tagit
sin roll mera pittoreskt, och är derföre mera
Engelsman ; hvaremot Hr H:s spel är mera ledigt och i
detaljerna fulländadt. — Virginia, som gafs ilen 6
af denna månad för fullt hus, utmärktes, si som
vanligt, af Hr Alinlöfs och Manis Strömstedts väl
studerade spel. De, sora haft tillfälle se dennu pjes
uppföras under olika tider och af olika sujelter,
försäkra, att den aldrig gått bättre, än denna dag.
Synnerligast har Hr A. stor förtjenst om Appii roll,
en af de svåraste, som finnas, och vi tro n<s ej
säga för mycket, om vi anse hans aktion i delta
stycke för den lyckligaste, han hittills åstadkommit. —
Hvita Frun på jivenel uppträdde den 5 och N på
lyriska scenen, med den åtskillnad i rollrrtius
besättande, atl Fru Se velin hade Annas parti den löria
dagen och Mams. Widerberg den senare. Att
utförandet öfveihufvud är noggrannare och lifligare
på Onsdags- än Söndags-spektaklerna är ingen ny
anmärkning, och bevisar, huru mycket allmänhetens,
beskaffenhet verkar på de spelande. — Uti
Dro-dertvisten, som gafs d. 10, debuterade Eleven Mams.
Högqvist. Ett bestämdt omdöme om hennes
sceniska anlag bör likväl kanske ännu sparas. —
Betänkligheter i afseende på Othello, hvilken utgjorde
girdagens spektakel, aga vi denna gåug hvarken tid
eller utrymme 9tt framställa.

. i -..... ta!»bj-ji

Afsked till 0 ^

Rom ilen 27 Man i8a8.

"Farväl/ Farväl/" Så lyder inenskans dorn:
Den skrifs med tårar: suckar den förklara.
O! mycket bättre Aili le inenskan fura,
Oin på Farväl all jorden vore tom.

Hvart flyn J hän från Konstens helgedom.

Från Söderns sol, den värmande, den klara?
Kan något land på verldens cbarta vara,
Dit man har lof att längta ifrån Rom?

Blott ett — det är: den dyra Fosterjorden;
Ty Fädrens land, om äfven högst i Norden,
Är dock det skönsta Rom, som raenskaii har.

Farväl.’ Farväl! — Jag eder flygt förlåter.
Om blott jag visste, att J koramen åter,
Ocb finner mig på Tiberns stränder qvar.

JV—r.

Tänkespråk af Östertiindska Skalder.

Läraren och Lärjungen.

Tadla läraren ej, hvars lara du icke kan fatta.

Läran han ger, men han kan hjerta ej ge och förstånd.
Medför du kuøskapsbegär, och sinne för sannning och

skönhet^

Utsår hans vårdande hand blommor och frukter deri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heimdall/1828/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free