Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långsamma nivåförändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot nordväst och är alltjämnt stadt på denna hemlighets-
fulla vandring. Fort går det visserligen icke; sedan man
i Sverige år 1847 inrättat regelbundna stationer för att
iakttaga höjningen, så har man beräknat att den är unge-
fär 1/2 m. på hundra år (mera ju längre norrut man kom-
mer); men i tusen sinom tusen år kan detta gifva stor-
artade resultat, och då kan denna smygande oemotståndliga
kraft mycket väl hinna med att bygga upp hela världs-
delar, som han gjort i Ishafvet, eller sänka andra under
vatten, som han gjort i Söderhafven.
Alltså — den "fasta" mark, som vi tro så stadig un-
der våra fötter, den är i själfva verket öfver hela jorden
stadd i rörelse, än upp än ned, men i regeln omärkligt, tyst
och utan våldsamma förändringar. Jorden är som en sof-
vande man; han synes orörlig, men ser man närmare efter.,
så höjer och sänker sig bröstet. Hvarpå kan nu detta
bero? Vi veta, att hafvet har mycken makt öfver landet,
det rifver ned i stor skala, det kan också bygga upp sär-
skildt med flodernas hjälp; men den förklaringen kan icke
räcka till här, ty de fenomen vi talat om visa ju verkliga
förändringar i vertikal riktning, och äro for öfrigt allt for
storartade, allt för genomgripande i hela jordens lif för att
kunna bero på hafvets kamp med kusterna *. Däremot
faller ett ljus öfver denna underbara företeelse, om vi sätta
den i samband med jordens inre och dess historia. Genom
afkylning har jorden fått sitt första hårda skal; men denna
afkylning fortgår alltjämnt så länge någon värme finnes
kvar, den fortsätter således ännu, och med den följer en
nödvändig sammandragning, af samma skäl som gör våra
skodon trångare om vintern och låter ett äpple skrumpna,
när det torkar; jorden sträfvar således att draga sitt skal
* Det har dock inte saknats försök att förklara saken på detta
sätt; så lärde tysken Trautschold omkring år 1870, att sänkning upp-
kommer där hafvet rifver ned landet i sitt djup, höjning åter där haf-
vet förlorar i massa genom att sippra ned sitt vatten i bergen, så att
detta stannar i dem genom kemisk förbindelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
