Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordbäfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ihop). Bland trygga märker må också nämnas de gamla
hafsbottnar, som nu upptaga stora sträckor af Nordtysk-
land, Ryssland, Sibirien och Nord-Amerika. Det visar sig
sålunda, att jordbäfningarne sky enformiga vidder, men med
förkärlek uppträda på gränsen mellan yngre berg och haf
eller lågland.
Det är en gifven sak, att så märkvärdiga och rysliga
företeelser som jordskalfven, redan tidigt måste hafva till-
dragit sig människornas uppmärksamhet och lockat till en
förklaring. Så trodde de gamle Hinduerna — och den
japanska allmogen lärer tro det än i dag — att det gick
ett gräsligt odjur under jordytan och ruskade på den. De
äldsta Grekerna sköto skulden på vattnets gud, "jordskaka-
ren" Poseidon. Sedermera stadgade emellertid Aristoteles
den läran, som länge blef gällande, att vinden trängde djupt
ned i hålor i jorden och då den pressade sig ut igen åstad-
kom jordbäfningarne. Andra forntidens män tänkte på in-
störtningar i jordens inre (Anaximenes) eller gasexplosio-
ner (Seneca) eller underjordiska åskväder (Plinius) — allt
förklaringar, som i olika former gått igen ända till senaste
tider. Bland nyare läror må särskildt framhållas trenne.
Tysken Volger är främste målsman (1855) för en moder-
nare instörtningsteori, enligt hvilken det ständigt i jorden
nedsipprande och i källsprång återvändande vattnet så små-
ningom urhålkar vida tomrum och hvalf, som genom sina
sammanstörtningar åstadkomma jordskalfven. Den bekante
väderleksspåmannen professor Falb har åter allt sedan 1869
ifrigt förfäktat en helt annan ståndpunkt, enligt hvilken
solens och månens dragningskraft på det flytande jordinret är
rätta orsaken; jordbäfningar skulle alltså vara af samma kraft
skapade som hafvets ebb och flod. Slutligen stå Humboldt
och Buch i spetsen för den åsikt, som väl ännu är den
bland allmänheten mest utbredda — att jordbäfningar icke
äro annat än vulkaniska företeelser, som icke förmå komma
till riktigt utbrott.
Nu är det klart, att hvarje rubbning af jämnvikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
