Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj 1914 - Bagateller - En Fars - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
HEJ
Mineralvatten- s LäsKedrychsfalirih
Helsingfors. Eriksgatan 26. Telefon 3191.
OBS.! Banan Cider.
Uppfriskande läskedryck. OBS.!
DIPLOM? för SocKer och Smör KRINGLOR
samt goda mat bröd sorter hos
A. Åndrejefi
Norra Esplanadgatan 7.
Telefon 35 86.
Bagateller.
Hvad äv del vanligen som bringar människorna pä
misshumör? Jo, i nio fall af lio är det bagateller.
Du är icke hund vän och din granne har en prisse, som
skäller om nätterna, då ligger du och smäsvär och hetsar
upp dig själf, i stället för att slå döförat till och småningom
vänja dig vid litet gläfs och slutligen somna, som ett fromt
barn, och drömma om alt du kommit till de sälla
jaktmarkerna. En annan tar sin morgontidning och himlar och
förargar sig vid genomläsandet af en braskande nolis om huru
talrikt besökt den senaste soarén var och huru champagnen
flöt i strömmar, medan glädjen stod högt i Iak.
Kära läsare, tro inte dylika beskrifningar, endast en
fjärdedel är sanning, resten är fria fantasier af en illmarig
reporter, som vill reta gallfeber på den del af allmänheten,
som ej kan, eller ej vill besöka nöjeslokaler.
Sanningen lyder ungefär sålunda: Senaste soarén var
ganska välbesökt af den sedvanliga nöjespubliken. Tre
damer i tämligen mogen ålder buro eleganta baldräkter, de
öfriga verkade i alla afseenden hemgjorda. Ballejonen, om
man så kan kalla dessa tama blaserade väldresserade
ungherrar voro för få, men de fullgjorde likvisst
oklanderligt sina tunga plikler.
Programmet var utsökt fint, därför förstod publiken ej
alt uppskatta det, men då den kända musikkritikern »Bis»
gaf sill bifall tillkänna insåg publiken sin skyldighet och
deltog i applåderandet. Ett par uppträdde och dansade tango,
men blefvo u th visslade, ty de sveko allas förväntningar,
dansen var ej alls ekivok. Sedan vidtog den allmänna
dansen, med känd finsk flegma, men också med finsk
uthållighet. Klockan 2 på natten höll det på att bli panik.
Publiken blef skrämd af det ovana ljudet som uppstår när en
champagne kork smäller. Det var den stenrika patron Y,
som lät korken flyga.
Detta störande intermezzo glömdes snart, och publiken
ansträngde sig ytterligare ännu två timmar all få roligt, men
glädjen salt som lamslagen i skamvrån. Några ondgöras åter
öfver det att soldaterna sjunga när de marschera längs
gatorna och de vilja nu förbjuda dem detta oskyldiga nöje.
1 stället kunde de utverka rättighet äfven för de civila att
fritt fa sjunga ut sina känslor. Tänk så trefligt när hvar
och en pä gatan skulle gnola på sin älsklings melodi.
En ung glad herre med hallen litet i nacken skulle
sjunga när han möter en vacker flicka. »Kom lilla flicka valsa
med mig midt nli valsen kysser jag dig.» Hon skulle med
blygsamt sänkta blickar svara: Säg Johanny vill
du väi la en stund, eller Johanny vill du kyssa mig strax?
Det var engång berättar sagan en mycket lärd herre han
hette Ivikelkakel, han hade af en vänlig ande utbedt sig den
gåfvan alt upptäcka allt det skefva i världen, ty resonerade
Ivikelkakel: för att hela en, måste man veta hvad
som felas en
Snart upptäckte han likvisst att den gåfvan förskaffade
honom endast förtretligheter och förargelser. Han kom i
delo med allt och alla, och en dag bad han anden befria sig
från den besvärliga skarpsynheten. Anden gaf herr
Ivikelkakel en duktig duns i nacken och han vaknade upp som
från en elak dröm, och blef åter den förnöjda herr
Ivikelkakel. Dylika kraftiga andepuffar skulle alla de vara i behof
af, som grubbla och gräma sig för bagateller och som se sig
blinda på felaktigheterna i lifvet och glömma all njuta och
fröjda sig öfver allt det sköna, och le åt allt de löjliga, som
finnes i världen.
Vi människor äro ju i alla fall lustiga pjeser, som
dagligen med eller mot vår vilja af ödet placerats hit och dit
på lifvets stora schackbräde, lills enhvar i tur och ordning
blir schack-matt. Hejsan.
En Tars.
Personer: V. Pettersson Redaktör.
Adéle Måsbäck mamma till »Våren 1914».
En springpojke.
Bertha Makaroni, fru.
I akten.
Det är natt, endast en klockas entoniga lick, lack, stör
lystnaden. Ett litet »kvinns» vandrar upp och ned i sitt
rum, försänkt i allt annat än glada tankar alt döma af
minspelet, som hon här i ensamheten ej gitter att behärska. Till
slut slår hon sig ned i en hvilstol och börjar mekaniskt släla
ut elt exemplar af »Lördagen», som synes alt ha varit som
omslag kring ett paket. Hon ögnar likgiltigt genom
spalterna och mumlar för sig själf: skepparhistorier, utklipp,
osjälfständig i åsikter, färglös, blodlös utan must och märg,
är Lördagen »evigt densamma — lik det hvita plåstret som
ej drar och ej helår».
Plötsligt springer hon upp. Nu har jag det, utbrister hon.
Jag vill försöka att ge ut en liten tidning då och då.
Jag vill småningom servera publiken endast hvad jag
själf tänkt, känt och sett, och undvika att beröra ämnen,
som jag ej förstår och sådana som ej intressera mig.
Den publik som öfverser med redaktören och litteratören
V. Pettersson’s stilistiska svagheter, kommer säkert att också
blunda med ena ögat för mina grammatikaliska snedsprång.
Beslut och handling är ett hos kvinnan, i morgon startar
jag.
Herr Halm- och Panamaliattar
Prisen de billigaste. Arets sista nyheter.
A. J. IMJACK.
V. Henriksgatan 12.
Till undertecknads billiga kurser i engelska språket
kunna elever dagligen anmäla sig från kl. 6— 8 e. m.
Skatuddsg. 3. tr. B.
Adéle Måsbäck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
