Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November 1915 - De gula löfven, af A. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| November 1915 | Pris 25 p:i | |
HEJ! |
Se, löfven gulnat, snart blir det höst
han säger lugnt med sorglös röst,
sommaren har varit ovanligt skön,
ehuru du ej beviljat min bön.
Solen skiner och fåglarna kvittra,
men i hennes ögon tårar glittra
det känns så ondt, som om hjärtat skulle brista,
ty snart skall hon vännen mista.
Då säger han gäckande, som hon tycker:
Säg, kommer du mycket att sakna mig?
Hon tvingar sig att le och svarar kallt:
Jag har lätt att glömma allt.
De gula löfven dröjande till marken falla
än lyser solen, men höstlikt blid
och fågelsången är väl en afskedslåt,
hon anar att efter skratt följer gråt.
Sen dess ha vilda höststormar rasat
och gula löfven söndertrasat,
men minnets blommor ha’ stannat kvar
de enda frosten icke tar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
