Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- November 1915
- Ellas hemlighet, af A. M.
- Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
HEJ
För hösten!
Varma, Stickade Kläder
för herrar damer S barn
Jackuetter, Switers, Sportdamasker, SticKade Kostymer
för flickor och gossar, Tricot & Ylleunderkläder,
Strumpor stort urval, Ullgarn, m. m., m. m.
BILLIGA PRISER!
ff
|~| £ P^ M 3 St. Robertsgatan 3, Telefon 90 14.
Elias hemlighet.
Ella Björk och Gulle Svanström hade redan under
skoltiden varit goda vänner, ehuru de i många afseenden voro
olik hvarandra. Ella var storväxt, mörklätt och hade ett
lifligt temperament och ett godt hufvud, därför blef det hon
som spelade en slags föresyn för Gulle och alltid hjälpte
henne med läxorna. Gulle var liten, blond och hade blå
förgät mig ej ögon och var mild och drömmande till sitt
väsende, och hennes låga släta panna gömde inte på många
och stora tankar, men vänskapen till Ella var hennes starka
sida. När de slutade sin skolgång fortsattes ännu deras
vänskap, som med åren blef varmare och innerligare. Ella var
strängdt upptagen på det affärskontor där hon hade erhållet
anställning och ofta kände hon sig trött på kvällarna, men
hade likvisst tid att hvarje afton ägna någon timme åt Gulle,
och deltog alltid med intrrsse i hennes planer och företag.
Gulle lefde med i stora världen och hennes arbete bestod
i att göra och mottaga besök, ty hon var nu värdinna i sin
rika fars hus, ty han var änkling sedan många år tillbaka.
En par år hade förflutit på enahanda sätt, och ingen
fnurra hade kommit på vänskapstråden, och ingenting särskildt
hade inträffat i flickornas tillvaro, nu skulle de för första
gången skiljas för hela sommaren. Gulle skulle följa sin
far till en utländsk badort och stanna där ända till hösten,
medan åter Ella på en månad reste till ett pensionat i
Ruo-vesi. De båda flickorna skildes med det löfte att de vid
återkomsten skulle berätta för hvarandra om aili hvad cle under
tiden upplefvat, ty då Gulle så ogärna skref bref hade de
beslutat att endast sända hvarandra hälsningar medelst
postkart.
*
Ella hade redan vistats en vecka i Ruovesi och hade här
gjort bekantskap med en ung jurist, som bland damer gick
och gällde för att vara en riktig hjärtekrossare. Han hade
tagits Elias hittills oeröfvrade hjärta med storm, och nu var
hon som ett stycke mjukt vax i hans händer. Nere vid
stranden brukade de mötas, och de förstodo at arrangera
så att d e undgingo de andras sällskap. Hur vackert han
sjöng för henne, hans röst var så smekande öm när han
sjöng om nordens skönhet och »hur troheten är hemfödd
där och längtar dit igen». Redan före hans läppar uttalat
orden visste hon att han älskade henne, ty hans blickar voro
så vältaliga. När han så en dag ömt drog henne till sig och
sökte hennes varma, mjuka, okyssta läppar då tyckte hon
att lifvet först var vardt att lefva, ty nu hade hon funnit en
trogen vän och nu insåg hon att känslan för Gulle var svag
i förhållande till det hon nu kände för sin manliga vän. De
hade nu hunnit sansa sig litet och sutto gladt samspråkande
på en bänk, och Ella hade berättat åt honom att hon tyckte
mycket om Gulle, och han hade gillat detta tycke, ty också
han var bekant med Gulle Svanström, de hade ofta träffats
under den förlidna säsongen och han sade att hon var en
liten snäll gås. Han blef tvungen att ta’ gåsen tillhakas, ty
Ella hotade att aldrig kyssa honom om han kallade Gulle en
gås. En dag, när de åter sutto på tumanhand i parken, såg
Gulle upp till honom och frågade hvad tänker du på, du
ser så dyster och allvarsam ut. »Kära Ella lifvet är
allvarsamt, och man kan inte alltid göra hvad man vill utan är
tvungen att foga sig i det oundvikliga, man är en lekboll för
ödets nycker.» Älskling sade han och tog hennes ansikte
mellan sina händer och såg spörjande in i hennes stora
hängifna ögon: jag är viss om att du är en stark tös, som kan
konsten att behärska dig, om det blir nödvändigt skulle du
till och med kunna dölja en hemlighet för din Gulle. Hon
såg undrande på honom, men svarade utan tvekan, ifall
denna hemlighet på något sätt skulle skada dig så skall jag
förstås tiga.
Han kysste hennes ögon med värme och tacksamhet, och
började helt omotiveradt berätta en rolig historie från sitt
studentlif, men hon började förstrött på medan hon iakttog
hur ett mörkt moln började skymma solen, hon anade
endast att han talat sant att lifvet verkligen är allvarsamt.
Nu var Ella åter i staden och satt vid sin pulpet, men
hon tyckte .att siffrorna riktigt skälmskt nickade åt henne,
och hon läste mellan raderna i de torraste affärsbref idel
vackra löften för framtiden. I dag hade hon fått
underrättelser från Gulle, nästa vecka skulle hon vara här och hon
skref så hemlighetsfullt och beredde Ella på att höra en stor
nyhet. Ella smålog vid tanken på Gulles nyhet, säkert var
det någonting mycket barnsligt hon hade att förtälja, hvad
var Gulles nyhet mot det hon hade upplefvat.
Det var söndag, men det oaktadt klädde Ella sig med
stor hast, klockan 11 på förmiddagen skulle hon möta Gulle
vid »De skeppsbrutna» uppe på Observatoribacken. Hon
gnolade på en munter melodi och var på sitt briljantaste
humör när hon tog trappan i ett par skutt och nästan sprang
framåt gatan. Redan på långt håll såg hon Gulle, som kom
frän Brunnsparkssidan och hälsande svängde med sitt röda
parasoll. Del blef skratt och glam, de riktigt pratade i
munnen på hvarandra och det lät som fågelkvitter, förbigående
sågo leende på de glada ungdoms friska flickorna, som halft
sprungo uppför backen. När de slogo sig ned på en ledig
bänk där uppe på terassen uppstod en förväntansfull
tystnad. Ella, sade Gulle och tog hårdt om kamratens arm, jag
är förlofvad. Ella spratt till, med hvem frågade hon lifligt
intresserad, Gulle smålog, men svarade ej utan öppnade sin
handväska, och framtog mycket omständigt ett porträtt,
som han räckte åt Ella. Lycklitgvis såg Gulle bort, ty två
lekande hundar ådrog sig hennes hela uppmärksamhet,
annars skulle hon sett hur all färg försvann från Elias kinder,
och hur handen darrade, som höll porträttet, när hon såg
det, och till sin gränslösa sorg och förvåning erfor att Gulles
fästman var samma man åt hvilken också hon skänkt sitt
©üllCIISlCft MJMJtSIINEl
lAGÅSlN EJ
Landets enda specialaffär.
Färska och kanderade frukter af alla slag. Grekiska konfektyrer, Inhemsk Halva
o. Rahat-lukum m. fi. nya sorter. Tvättsvamp af olika slag i parti och minut.
Helsingfors. N. Esplanadgatan 35. Telefon 15 84.- Filial: SKillnadsgatan 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:25:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hej/1915/0020.html
