Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTKOMMER
VARJE VECKA
ÅHLÉN & ÅKERLUNDS
FÖRLAG
Sveavägen 53 - Stockholm
Tel.: Åhlén & Åkerlund
Redaktorens mottagning:
Onsdagar A Torsdagar 2-5 a. m.
Hela Världen
PRENUMERATION
1929:
Upplaga A.
Helt år
Halvår
Kvartal
3: SO
1:75
Upplaga B.
Tryckt å finare papper.
VECKANS BERÄTTELSEMAGASIN
Helt år .
Halvår ,
Kvartal
... Kr. 8: 5O
4:50
2:25
N:r 27. Årg. 8, 1929.
Redaktör: ERIK PALM
Söndagen den 7 juli
Jag önskade
att jag
skulle fä dö i den
stunden.
Priset
För En Lögn
Lycka, hem och heder har jag förlorat och
berövat en annan.
Mina två små
flickor Helen
och Ella äro
solen i mitt
liv och i
Johns också. John är min
man.
Han är rörläggare och
har alltid arbetat hårt.
Han har strävat för att en
gång bli sin egen, så att
han skulle få råd att ge
barnen en riktigt god
uppfostran. Och hans mål
var, átt vår framtid skulle
bli så sorglös som möjligt.
Vi hade i det närmaste
fullgjort avbetalningarna
på vårt lilla anspråkslösa
hem. För den skull hade
vi måst göra många
ekonomiska ansträngningar.
Men John kunde både
försaka och spara. Han
försökte att få mig att se
livet ur hans synpunkt och
lära mig, att man måste
leva efter sina tillgångar,
om man skulle lyckas här
i världen. Jag insåg
visserligen, att han hade rätt,
men de förhållanden un-
uer. vilka jag växt upp, gjorde det
inte så lätt för mig att vara rädd
om slantarna. Och ibland tog den
gamla vanan från ungdomsåren
överhand, så att jag ansvarslöst
gav ut hushållspengarna på kläder
till barnen och mig själv.
I mitt föräldrahem hade vi
slösat, när helst det fanns pengar i
huset. Kär det inga fanns,
lånades det alltid någonstans. Vi
levde alltid ur hand i mun, ständigt
med en massa obetalda läkningar
att kryssa emellan. Ja, jag minns
knappast en dag, då vi inte. så fort
det ringde på dörrklockan, först
försiktigt kikade ut bakom
tamburgardinen för att förvissa oss
om, att det inte var något
ovälkommet bud med räkning, innan
vi vågade öppna. Att ha en önskan
hade för mor och mig ständigt
varit liktydligt med att
tillfredsställa den, antingen det fanns
pengar eller ej. Ty i mitt hem hyste
vi inte samma princip som John,
att mau till varje pris skulle göra
rätt för sig och i det längsta
försöka undvika att skuldsätta sig.
Tvärt om! Ju mer kredit vi
kunde skaffa oss, dess bättre var det.
Att våra många skulder en dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
