Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min Hemlighetsfulla Väninna
Det skvallras mycket i småstäderna, och när jag hörde
fula rykten om min nyförvärvade väninna, trodde jag, att
dessa bara voro utslag av den vanliga skvallersjukan.
Min far var innehavare
av stadshotellet i den
stad, där vi bodde.
Han var en storvuxen
och robust, alltjämt
ungdomlig man, som var
omtyckt av alla och som själv gärna
talade om att han börjat som
smörgåsnisse, och att han själv
förvärvat sin ställning och sin
förmögenhet. Min mor hade inga intressen
utanför hemmet. Hon tillhörde de
mödrar, som hellre slava själva
med hushållsgöromålen än låta
sina döttrar hjälpa till. Jag har på
det sättet utvecklats till en ganska
självständig ung dam och då min
far inte brukat hålla så hårt om
pungen, då det gällt mig, har jag
varit van att få vad jag velat ha.
Min bästa väninna var Brita
Albom, vars far har en stor
manufakturaffär vid torget. Hon och
jag voro oskiljaktliga under hela
skoltiden och även sedan vi slutat
skolan och räknade oss som
fullvuxna höllo vi ihop. Vi voro ute
och promenerade varje kväll på
»ströget» tillsammans, vi hade
våra små hemligheter tillsammans
och hade samma åsikter om allting.
Det var bara i en punkt som
våra meningar gingo i sär. Det
gällde Anna Ström, en ung dam,
som bodde i en utkant av staden
och som var flera år äldre än vi.
Hon hade varit flera klasser före
oss i skolan och vi hade aldrig haft
något gemensamt med henne. Men
jag skulle gärna velat ha bliva
närmare bekant med henne. Hon
såg utomordentligt bra ut och var
alltid mycket elegant klädd, nästan för
elegant enligt våra småstadsförhållanden.
Hennes föräldrar hade
visst haft lantbruk tidigare och
då gården såldes hade Anna
fått ut sitt arv efter sin mor
— hennes far var nämligen omgift.
Jag tänkte ibland, att det måtte
ha varit en hel del penningar och
säkert var att Anna anslog dem
till kläder. Jag beundrade alltid
hennes hattar och pälsar, som i
varje fall inte funnos att köpa i
vår stad. Hennes bästa väninna
var en flicka, som stod i affär
men som plötsligt försvann — det
sades sedan, att hon gift sig och
fått det mycket bra. När jag
sedan såg Anna Ström gå ensam på
den s. k. snobbrännan tänkte jag,
att jag gärna skulle vilja ha haft
henne till väninna. Men när jag
gjorde någon antydan därom till
Brita, slog hon ifrån sig med båda
händerna.
»Den där», sade hon, »den där
som folk talar om så mycket. Jag
ville inte vara ute tillsammans
med henne om jag så finge betalt
för det.»
»Om folk talar illa om henne
för att hon klär sig så elegant
bevisar det ju bara att den här
staden är en skvallerhåla», sade jag.
»Hon ser bra ut och klär sig
därefter och jag kan väl förstå att
andra flickor är avundsjuka på
henne, men det är i varje fall
inte jag. Varför ska man vara
avundsjuk på henne? Det är för övrigt
sina egna pengar, som hon använder
till kläder, så det angår ingen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
