Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I början av Ar 1905, då jag
varit mer än tre år i
sydafrikansk polistjänst, skickades
jag från huvudkvarteret i
Pretoria för att överta en
utpost på Limpepo Drift mellan
byarna Lydenburg och Sabie.
Stationen utgjordes av en korpral, tre
europeiska ridande och fyra
infödda polismän.
Jag har alltid varit intresserad
av de inföddas språk och under
min lediga tid brukade jag
studera Bantuspråket och särskilt då
Swahili, som ju så att säga utgör
grunden för de flesta dialekter i
Secnkuna-distrikter.
Ehuru jag yar befälhavare på
stationen ocli inte hade någon
skyldighet att göra patrulltjänst,
tog jag emellertid regelbundet
mina vakter och bssökte därvid en
mängd byar och farmer, som lågo
inom mitt område.
Det var i mitten av januari —
tio dagar efter sedan jag
övertagit befälet pä stationen — som
jag var ute och patrullerade
utmed Lompopos vänstra strand då
jag råkade på en liten
farmarhyd-da, som låg nästan b3gravd i de
tjocka mopani-buskagen och
belägen omkring
två hundra
yards från
flod banken.
När jag red
fram till
huset, möttes
jag av en
äldre holländare, som efter
sina
landsmäns sedvänja frågade
mig om mitt namn, var jag kom
ifrån och vart jag ämnade mig.
Själv meddelade han i sin tur
att han hette Ket Van Antwerp
och att han med sin hustru och
sina två döttrar (varav den ena
ett barn på tre år) hade dragit sig
undan från Lydenburg efter
kriget och slagit sig ned här vid
flodstranden, långt bort från
åsynen av den hatade Union Jack,
som jagat bort hans älskade
»Wi-erklenr» — republiken
Transvals flagga. Ehuru han visste att
jag var i engelsk tjänst bjöd han
mig med äkta holländsk gästfrihet
att sadla av och stiga npp på
verandan för att dricka en kopp kaffe.
En stund senare kom hans
hustru och hans äldre dotter, en
kraftigt byggd, mörk och vacker
flicka om femton eller sexton år, ut,
och efter en formell presentation
blev jag inbjuden att äta
kvällsmåltiden med dem. Under
måltiden, som åts under tystnad, lade
jag märke till ett egendomligt
ljud, som tycktes kommu från
floden. Det var något underligt slags
smällande ljud, som jag inte
riktigt kunde göra klart för mig vad
.1 en »t den sydafrikansk* polisens/Böcker påträffade nedskrivarea
av denna skildring denna egendomliga post.
5/2 1905 - Uttaget a» Ur. 173 Korpral K.Andersson 2 kantiner fosforfärg.
8/2 1905 - Uttaget ar Br 173 Korpral K.Ander33on 1 sting karbolsiga.
Vad skulle Andersson med fssfsrsipa» fosforfargen.och kunds det
tänka sig att han »ar svensk?Jag träffade honom,och han var verkligen
svenskfödd.Och han berättade bland annat denna hemska upplevelse.Såpan
»n-vá»de han till »tt tvätta bert färgen »ed.Jag har glömt skriva det.Settxn
det var, ehuru jag visste att jag
hört någonting liknande förut.
Dottern Katrina hade tydligen
också uppmärksammat ljudet, ty
plötsligt vände hon sig till sin mor
och sade på »taal» eller
Cape-holländska: »Krokodilerna äro
oroliga i kväll igen och det är
fullmåne. Jag nndrar vems lilla
flicka kommer att saknas i morgon i
byn?»
Jag behöver väl inte sägs att
jag genast spetsade öronen vid
denna gåtfulla anmärkning och
frågade flickan vad hon menade.
Det var den gamle mannen, som
besvarade min fråga och hans svar
kom mig verkligen att försjunka
i djupaste funderingar.
Vad Van Antwerp berättade för
mig innebar i korthet att
hövdingen för en liten del av
Assobongo-stamm?n, som bodde i en by en
mil från farmen hade dött för ett
ur sedan. Innan han drog sin
sista suck hade han kallat »indunas»
— huvudmännen för byn till sin
sida, och — så trodde farmaren
— till den meddelat vissa
instruktioner för att säkerställa sin själs
välfärd efter döden.
Vilka dessa
instruktioner
voro’ kunde
inte Van
Antwerp säga,
nien vad han
planté var att
alltsedan den
där
hövdingens död
brukade vissa
mystiska
besvärjelser och
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
