Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ceremonier utföras en gång varje
månad, då fullmånen stod högst,
av stamiueuS medicinmän vid en
liten vattensamling, mm kallades
Krokodtldammeir.
K Efter varje sådan ceremoni
saknades alltid något av de infödda
familjernas flickebarn i byn.
»Jag kan inte skilja ett
Asso-bongpbaru frAn ett annat, det
mAs-le jag säga», tillade farmaren,
»men Katrina känner igen dem
allesamman; hon tillbringar
faktiskt längre tid där nere i’ byn än
hemma.»
.■."■■ :
I denna stund hördes ett barn
börja gråta i tystnaden och mrs
Van Anfwerp försvann in i ett
angränsande rum för att strax efter
återvända med sitt lilla treåriga
barn i sina armar.
Jag hade nog lagt märke till ett
plötsligt uttryck av fruktan, som
kommit i hennes .ögon, då Katrina
började tala om de saknade
barnen — och nu förstår jag gott vad
som var anledningen därtill.
Jag beslöt mig i samma stund
för att hålla väkt vid dammen
samma natt för att själv ta reda på
vad som föregick och vidtaga
nödiga mått och steg. Jag befann
mig ju många mil från lägret och
förstod att vad hemska ting jag
än skulle bevittna yar jag ur stånd
att då blända mig i deras
förehavande, men jag svor en ed på att
jag skulle se det ändå.
Som Katrina sagt så var det
fullmåne; en måne, som spred sin
glans med en sådan underbar
prakt som man kan se blott här
i Afrika och jag kröp in i ett tätt
snår av mopanibuskar, där jag
hade en god observationspunkt över
dammen.
* Ej ett ljud bröt nattens stillhet
med undantag av smällandet av de
väldiga käftarna på ett dussin av
de största krokodiler jag någonsin
sett, där de lågo i och omkring
denv mörka dammen under de
överhängande trädens djupa skuggor.
Det var nära midnatt innan
något inträffade, men då hörde jag
helt plötsligt infödingstrummor —
dova och monotona; ett ljud som
man aldrig glömmer, när man en
gång hört det inne i de afrikanska
djunglerna.
Jag kröp ned ännu längre i
buskarna och höll ögonen riktade på
ett stycke av den väg .som ledde
upp till byn och som .belystes klart
av månen. Högre och högre
hördes trummorna och starkade
växte även ljudet av
krokodilkäftarnas smällar, medan de piskade
vattnet i dammen till skum,
tydligt uppeggade.
Jag fasade för vad jag kunde
få se men kunde dock ej ta
blicken frAn den mAnbelysta stigen,
varifrån jag nu kunde riktigt höra
ljudet av halvspringande nakna
fötter. ,
Plötsligt blev en figur synlig,
anföraren för en efterkommande
procession så hemsk, så fantastiskt
utstyrd som man gärna kan
inbilla sig.
Det var med.ieinmannen som gick
främst, en storväxt gestalt med
ett skräckinjagande, grymt
utseende. OmkriDg halsen bar han ett
band av urholkade- ormgifttänder
och människoben, men på huvudet
bar. han en huvudbonad som jag
aldrig någonsin sett varken förr
eller senare.-—.det var huvudet av
en gapande krokodil. ’
Strax bakom, denne’krokodilgud
eller krokodilgudéns överstepräst
kom en ännan inföding nästan lika
skräckinjagande till sitt utseende
om man gör undantag för att han
ej bar någon mask. I stället bar
han i sina armar ett till synes
sovande eller dött infödingsbarn
på blott några få år.
Den högväxte.j gamla prästen
stannade vid kanten av dammen
och tittade ned på dess förfärliga
invånare och jag kunde se hur
hans läppar. rörde sig som i
besvärjelser, ehuru jag inte kunde
höra vad han sade på grund av
odjurens plaskande.
Så kommo den ene efter den
andre i en lång rad tills omkring
femtio nakna vildar — alla män
— hade slutit upp, omkring
dammen. Liksom på ett givet tecken
blevo, krokodilerna fullkomligt
stilla, och jag kunde tydligt höra
de ord som uttalades av
medicinmannen.
Tack vare mina kuuskaper i
Swahili förstod jag nästan allt han"
sade och under några få minuter
var mysteriet med de försvunna
små infödingsbarnen ej längre
något mysterium vad åtminstone mig
beträffar.
Hela harangen — jag kan knap-
17
past kaHa den någonting annat —
tog en hel timme att läsa upp. I
samma stund han slutade och då
inAnen lyste nästan vertikalt ned i
dammen steg den som bar barnet i
sina armar fram och kastade det
långt ut i vattnet. Den stackars
lilla flickan tycktes lia vaknat i
samma stund och under det korta
ögonblick, då den lilla
sprattlande kroppen svävade ut över den
mörka, dystra vattenytan hördes
ett kvidande förskräckt skri, men
i nästa, stund föll barnet ned i
vattnet och damman piskades åter till
skumm,..medan barnets rop
kvävdes . i, de förfärliga reptilernas
smällande käkar.
JSästa ;dag red jag till
Lyden-burg och rapporterade saken för
min chef, men han meddelade mig
att det var mera »commissionens»
sak och rådde, mig att tala med
denne auktoritet, då han följande
dag. skulle komma från Pretoria.
.Följande dag gick jag alltså till
det kontor där mr Van S. .—
träffades, det var
infödingskommissarien för Secukunalandet. Sedan
jag, givit honom en kortfattad
berättelse av vad jag bevittnat,
frågade ..jag honom vad han skulle
vidtaga för åtgärder för att göra
slut på människooffrandet i den
döde Ousolus by; . ;
Kommissariens svar gjorde mig
nästan mållös av förvåning.
»Jag är mycket förbunden för
att ui rapporterat saken för mig,
korpral», sade han. »men — hm —
ja, ser’ ni departementet- har sig
nog bekant att sådana saker
verkligen hända ibland på’ några
undanskymda platser, men det är
mycket svårt för oss att’ förhindra
sådant. Om vi skulle blanda oss
i, de sedvänjor som infödingarna
utöva — särskilt sådan av mera
religös art — skulle vi ta en
ganska allvarlig risk att göra folket
till våra fiender och — ja, ni kan
väl förstå att vi inte vill
åstadkomma mera oro än vad som är
nödvändigt. Så länge som de
betala sina skatter är det våra
för-hållningsorder att inte lägga oss i
deras privata affärer. Ser ni»,
tillade han sedan mera barskt, »om.
d,et varit ett barn av de vita skulle
ju naturligtvis saken ha varit helt
annorlunda, men ett
infödingsbarn ...»
Det var inte min sak att diskn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
