Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
noga att såga något At
kvinnorna.
Det var v. :it pA kvilllen den
utsatta dagen som jag anlände till
farmen. -Ing hade försiktigtvis
tagit mig fram dit till fots. När jag
emellertid närmade mig
byggnaden fick jag plötsligt klart för mig
att något var på tok. Dörren stod
Öppen och ett tungt bord Iag
kullslaget vid sidan därom pA golvet
i vardagsrummet. Ingen syntes till
och jag sftg att Van Antwerps
gammalmodiga bössa hade
försvunnit fran sin vanliga plats över
eldstaden.
I dessa sakernas tillstånd lAg
ju ingenting särskilt som kunde
väcka misstanke att någon olycka
hänt, nien dA jag sA väl visste att
dessa noggranna och
ordningsäl-skande boers aldrig lämnade sitt
hem fullständigt övergivet och med
öppna dörrar, gissade jag mig dock
till att något oförutsett måste ha
inträffat. Allt jag kunde göra var
emellertid att invänta deras
Återkomst och därför slog jag mig ned
på en bänk på verandan och tände
en pipa.
Tiden gick långsamt och det
tycktes mig nästan som en hel
evighet innan Van Antwerp med
sin hustru och dotter Katrina vid
skymningsdags kommo fram ur
djungelskogen och gingo upp på
verandan. Jag såg att mrs Van
Antwerp och Katrina hade gråtit
— och det vill mycket till innan
en boerkvinna skall gråta.
Några minuter senare hade man
berättat mig den tragedi, som var
anledningen till denna
uppståndelse. Strax efter middagsmålet hade
mrs Van Antwerp lämnat sitt lilla
barn. Sanna lekande pA
gräsmattan framför verandan. När hon
U%ler det korta ögonblick dä kroppen 5311, hördes ett förskräckt skri.
19
en stund senare kastade en blick
ut genom dörren för att se till sitt
barn, var det försvunnet. Hon
trodde först att Sanna gått in i
skogen och började ropa efter
henne, men fick inget svar. Därvid
vaknade Van Antwerp ur sin mid
dagslur och fick veta vad som
hänt. Han gick genast efter sin
bössa och åtföljd av sin förskräck
ta hustru och dotter hade han
tillbringat hela eftermiddagen med
att söka efter barnet, men
förgäves.
Sanna var borta — och det var
i denna natt, som det månatliga
offret skulle försiggå vid
krokodildammen Jag måste bekänna att
jag kände mig sjuk, när jag
förknippade dessa båda
omständigheter med varandra.
Strax efter klockan elva började
jag göra mig färdig för min bing:;
förberedda plan. Jag hade med
mig den självlysande färgen, en
svart sidenduk och en
militärkappa, som räckte mig
ända ned till fötterna.
Vidare hade jag en
leopardskinns-gördel av det slag som
användes endast av
stammarnas hövdingar och deras
äldsta söner.
Sedan jag klätt av mig
fullständigt naken, målade
jag pA mig av färgen från
huvud till fot. Sedan drog
jag pA mig leopardskinnet,
under vilket jag gömde
revolvern. Nu hade jag bara att
obemärkt komma ned till
dammen och insvept i den
långa kavalleristkappan och
med den svarta sidenduken
över huvudet smög jag mig
tyst ut ur huset och nedför
tigen till dammen. Månen lyste
förtrollaude klart som aldrig förr,,
vilket egentligen inte var riktigt
bra, ty min fosforfärg kunde inte
göra så god effekt i så klart
mAn-sken, men jag var beredd pA att
ta alla risker.
Det var väl omkring midnatt då
jag återigen hörde det välbekanta
ljudet av trummorna och ännu en
gång såg jag den förfärliga
processionen komma emot mig, där
jag låg gömd pA ungefär samma
ställe som sist. Denna gången var
emellertid deras tillämnade offer
ingalunda sovande; gälla skrin
överröstade gång pA gAng
trummornas entoniga dundrande. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
