Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min hemlighetsfulla vänninna.
(Forts, frun sid. 1.’/.)
Vi voro ett rätt muntert [-säll-ska]).-] {+säll-
ska]).+} Den som ägde bilen var en
herre i en älcler av bortåt femtio
år. Han såg inte särskilt
sympatisk ut, men han var en världsman
ut i fingerspetsarna och hade en
egendomlig torr humor, som dock
ibland närmade sig cynismen. Jag
kunde inte lata bli att beundra
honom, ehuru jag avskydde honom,
när han ibland såg på Anna som
om han velat svälja henne med
ögonen. Han var juvelerare i
X-köping och hette Kastman. Den
andre var en helt ung man
— löjtnant Werne kallade Anna
honom, när hon föreställde
honom för mig. Han var
direktörsassistent i en stor firma
i samma stad. Och jag måste säga
att jag aldrig träffat en sådan
sympatisk ung man, ehuru jag
räknat en hel del löjtnanter både på
stai och i reserv till mina bekanta.
Vi körde några mil under
muntert samspråk. Juveleraren och
löjtnanten överträffade varandra i
att säga kvickheter och Anna
se-kunderade dem på ett skickligt
sätt. Jag förstod att hon nu
kände sig i sitt ässe, under det att
jag hade svårt att övervinna min
blyghet. Men jag skrattade så att
tårarna trillade när Werne
berättade om de öden och äventyr, som
varit förknippade med en
födelsedagsskiva hemma hos Kastman,
vars gamla hushållerska höll
tummen på ögat på Kastman, vilket
denne också villigt erkände.
Så småningom hamnade vi på
hotellet i ett stationssamhälle tre,
fyra mil från vår stad. Herrarna
ville arrangera en flott supé med
vin och sprit, men Anna Ström
sade ifrån, att det ville hon inte
vara med om, och jag förstod att
det var för min skull som hon
sade nej. I varje fall fingo vi in
en del förfriskningar, och då vi på
hotellet träffade ett sällskap, som
också bilat dit från X-köping
ställde vi till med en improviserad bal
och dansade i ett par timmar.
Löjtnant Werne var hela
kvällen min enträgne kavaljer och jag
hade förtjusande roligt. Han hade
en egendomlig förmåga att språka
dårskaper med den oskyldigaste
min i världen. Men en gång fick
hans röst ett annat tonfall.
Ȁr ni mycket tillsammans med
fröken Ström?» frågade han.
Jag skulle haft lust att säga,
att hon varit min väninna
alltifrån barndomen, men det var som
sagt något i hans röst som kom
mig att hålla mig till sanningen.
»Uppriktigt sagt är det första
gången jag är ute tillsammans
med henne», sade jag. »Men jag
minns henne ju från skoltiden och
jag tycker mycket om henne.»
Han såg begrundande ut och var
tyst en lång stund. Sedan
började han emellertid tala om annat.
Men jag undrade mycket efteråt
varför han varit så tankfull.
Anna Ström yrkade på uppbrott
tidigare än jag beräknat och vi
voro därför hemma igen redan
strax efter tolv. När jag skildes
från Anna, tackade jag henne
uppriktigt. Jag tyckte att det varit
den roligaste kvällen jag haft i
hela mitt liv. Hon och jag blevo
mycket goda vänner efteråt. Vi
voro inte ute så mycket
tillsammans men vi träffades ofta på ett
litet konditori i en utkant av
staden. Hon berättade att hon en
gång haft en fästman, som
emellertid slog upp med henne, när han
varit på besök i hennes
föräldrahem första gången. Han tyckte
att hon var av för enkel familj
för att passa till hustru åt honom!
— »Numera gör jag mig inga
illusioner utan roar mig som jag vill
och låter folk prata», förklarade
hon. Jag förstod henne fullkomligt.
Vi voro sedan ofta ute med de
båda herrarna från X-köping,
Anna och jag. I längden kunde jag
ju inte hålla hemligt för mamma
att jag varit tillsammans med
Anna Ström, men eftersom hon
varken kände eller ens hade hört
hennes namn nämnas, fäste hon
sig inte vid att jag fått en ny
väninna. En gång blev det emellertid
senare än vanligt och dagen efteråt
frågade pappa mig var jag varit.
»Anna Ström och jag voro ute
ett slag med ett par bekanta», sade
jag sanningsenligt.
»Anna Ström!» — Par blev på
en gång alldeles ursinnig. »Du
understår dig inte att hädanefter
vara tillsammans med den där»,
förklarade han och han började
domdera och svära och kallade
Anna allehanda fula namn.
Till slut blev jag ond jag också.
»Jag är ingen barnunge», sade
jag. »jag är tillsammans med vem
jag vill och om du skymfar min
bästa väninna på det här sättet
kan jag flytta hemifrån med
detsamma. Förresten vet mamma om
att Anna och jag är tillsammans.»
Min mor kom in just då. Men
jag blev mycket förvånad, då
pappa inte sade ett ord till henne
om Anna Ström, utan bara
yttrade sig litet i allmänhet om att
flickorna nu för tiden hade så fria
fasoner och sedan gick sin väg.
Jag vågade efter den betan inte
vara tillsammans med Anna så
mycket. Werne ringde emellertid
hem, till mig ett par gånger i
veckan och en gång kom han hit och
vi träffades, ehuru han inte
gjorde visit och hälsade på mina
föräldrar. Min far brukade ett par
gånger på året anordna bal på
hotellet och då det nu åter skulle bli
bal funderade jag mycket på om
jag skulle ta Werne till kavaljer
eller inte. I varje fall bastämde
jag mig för att låta Werne vara
för den gången och valde
hyggliga Georg i stället.
Det borde jag inte lia gjort, ty
därigenom fick Brita Albom
stanna hemma och hon kom till mig
dagen därpå och var riktigt
ursinnig.
»Låt du Georg vara», sade hon
och var så ond att hon hade tårar
i ögonen, »du ska inte tro, att han
bryr sig ett dugg om dig fast han
blev fast den här gångan ... det
är ingen som bryr sig om dig
sedan du började bli sällskapsdam
åt Anna Ström ... du vet förstås
inte vem hon är... annars kan jag
säga dig att det vet hela staden ...
sina pengar och hattar och pälsar
och klänningar får hon av din
far... du kanske inte vet, att hon
var i Stockholm i somras
samtidigt som din far måste dit i
affärer ... förresten är det någon i
X-köping, som också hjälper till
att underhålla henne ...»
Jag blev alldeles blek och jag
var glad att Brita slängde igen
dörren och sprang sin väg sedan
hon sagt allt vad hon hade på
hjärtat. Jag visste varken ut eller
in. Var det.möjligt? Jag försökte
att inbilla mig att det hela inte
kunde vara sant,.och ehuru jag
innerst inne ingalunda tvivlade gick
jag dock på kvällen ur*och tänkte:
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
