Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under kvällens lopp såg Brandel
oupphörligt på Helena, och det föreföll honom, som
om han den kvällen sett henne för första gången.
Hon var liten och spädväxt med ett mjukt,
oregelbundet ansikte och en mun, som lyste röd
mot hyns blekhet. De grå ögonen glänste som
två pärlor, och det ljusa håret föll i en yvig lugg
ned i pannan. Svagt, ljust fjun skuggade
kinderna. Fjunen syntes endast i vissa dagrar, men
gåvo en obeskrivlig charm åt hela ansiktet.
När Helena den kvällen lagt sig, spratt hon
plötsligt upp ur sängen. Ett starkt, vitt sken
upplyste rummet. Kunde det redan vara morgon?
Hon smög sig ur sängen och fram till fönstret
och drog upp gardinen. Därute flödade
månskenet i en bred, vit ström över staden. Alla
konturer blevo onaturligt skarpa i det starka ljuset.
Skorstenarna på huset mitt emot sågo ut som
stora, svarta kattor, sittande på huk redo till
språng, och Helena kröp i säng med en känsla
av att vara en liten, oskyddad varelse, prisgiven
åt den stora, okända natten.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
