Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon drog sig hastigt ifrån honom. ’’Men
nu då?"
Han såg på hennes rodnande ansikte och det
fina, blå ådernätet vid tinningarna, som syntes
genomskinligt som hos ett barn.
"Inte nu heller!" log han. "Jag glömmer
så lätt."
"Då skall du också glömma mig," sade hon,
och ögonen vidgade sig litet.
"Vi äro nog rätt flyktiga av oss," sade han
med blicken in i hennes, "det är inte någon
iycka att ha förbindelser med oss."
"Vi!" Hon kände sig mot sin vilja irriterad,
"Vilka vi?"
"Konstens barn, naturligtvis!" svarade han
lätt. "Vi äro likadana allesammans, antingen
vi spela ensamma på en estrad för ett
beundrande auditorium eller bara slå på trumma på en
enklare varieté. Jag känner nog till det."
Klockan i Storkyrkobrinken slog ett. Helena
for upp.
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
