Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rört sig ur stället. I början blir man het och
otålig, men upptäcker slutligen, att det är rätt
skönt att sitta där i solskenet på floden med
gröna stränder, blått vatten och klar
genomskinlig luft omkring sig. Och även om man glider
en smula tillbaka betyder det ej så mycket, ty der
följer en känsla av overklighet med det där att
ej komma ur stället, som gör, att man känner
sig och handlar som i en dröm.
Så var det också för Helena. Hennes dagar
gledo bort. Ljuvliga, solmättade dagar och
tankarna, som på sista tiden farit som vilsna fåglar,
stucko nu huvudena under vingarna och sökte ro.
Hon tyckte sig ha hamnat i en sagans värld, och
liksom i sagan var där alltid blå himmel och
strålande sol. På morgonen, när hon drog upp
gardinen, skrattade den stora, glada solen henne
rätt i ansiktet, och om aftnarna föll den i långa,
darrande strålar in i matsalen. Som ett jättestort,
rött klot rullade den ned i sjön, och vågorna, som
långa och sugande drogo in mot land, förde med
12. — Hëltnat flinta karlek. 177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
