Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läte borta från kornfälten, som nästan gingo i
blått, och i väster brann himlen röd som en väldig
valborgsmässoeld. Helena gick och tänkte på en
versrad av Karlfelt: "Nu öppnar nattglim sin
krona!" Hon kom ej ihåg mer än första raden.
Det låg något förväntansfullt i den, som om
naturen höll andan i bävande tystnad, medan undret
skedde, över kornfälten stod en svag månskära,
ännu blek mot den ljusa dagern, och lätta röda
skyar seglade sakta däruppe. "Nu öppnar
nattglim sin krona!"
Hon drog djupt efter andan. De senaste
dagarna hade varit fyllda av en underlig oro, som
gjorde henne förskräckt för sig själv. Icke var
hon väl så flyktig, att hon ena dagen var färdig
att giva sig åt en, och nästa dag svärmade för en
annan! Otroligt! Två blå fjärilar jagade
varandra framför henne på den vita vägen, och en
syrsa surrade i gräset, som om den blivit tokig
av glädje. Helena log. Så stannade hon. Om
hon skulle låta bli att gå! Om hon skulle låta
honom sitta däruppe på berget och vänta hela den
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
