Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— V —
Vid Öresund.
Hvit vräker våg från nord an led,
och skumhöljd strand för stormen bäfvar
hemskt hänga mörka molnen ned,
och redlöst skepp för tackel stäfvar
— dä minner du om forna dar,
då ofreds stormar dina kuster skakat
med äggadt sYärd, bloddränkt standar
och krigets åskor öfver vågen brakat,
du vreda Öresund!
Dock, stormen stillas, och mot strand,
där lummig lund till hvila bjuder,
går våg till ro vid idogt land,
där fredlig hälsning mot oss ljuder
— då är du bild af våra dar,
då fred sin krans kring Sveas panna knutit,
och glömd är tid, som fordom var,
och vänskap nordanfolken sammanslutit,
du väna Öresund!
Stolt bada, Kroneberg, din grund
i Sundets blå och salta bölja!
Lyss, Kärna, andaktsfullt en stund
till vågorna, som vid dig skölja
kanske du hört den sången förr
från skummig våg, som dämpad bryts mot stranden
om vakten invid Sveas dörr
och hjältefolkets hem i sköna Nordanlanden,
från mäktigt Öresund!
Vi, söner utaf detta land
föistå den röst, som däri höres —
sol sjunke ned i blodröd brand
och vapengny emot oss föres
— hvart än oss okänd framtid bär,
vi veta dock att fosterlandet värna:
än varma hjärtan klappa här
från orädd bygd högt under polens stjärna
till åldrigt Öresund!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
