Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helleniska folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de gamla innevånarne i sina bostäder och bildade så småningom med de
nyankomne ett gemensamt folk, som visserligen antog den ädlare
hellenerstammens namn och karakter men likväl bibehöll mycket af de gamla
innevånarnes egendomligheter. En visserligen högst tvifvelaktig saga berättar att
Hellenerne skulle hafva kommit från Hellopia, ett epirotiskt landskap, som
var beläget omkring den acherusiska sjön, den hemska Acheron och
Sellernes (Soulis) vilda berg och afgrunder. Derigenom låter sig då förklara den
förbindelse i hvilken grekerne stodo med oraklet i Dodona; ty de gamla
ekskogarne, i hvilka de profetiska svaren afgåfvos, beskuggade detta
landskaps hemlighetsfulla dalar, och det var ganska naturligt att de utvandrande
stammarne i alla angelägenheter frågade sin gamla hembygds orakel till råds,
till dess Delphi-templet uppstod i deras nya fosterland bland Parnassos
pinielundar och gaf deras med modersmjölken insupna tro en rikare källa till
profetiska utsagor.
En tredje invandring, som yttermera åstadkom uppblandning och
förädling af folket, skedde från sjösidan. Från Egyptens, Phönikiens och Mindre
Asiens kuster öfverkommo en massa äfventyrare, som dels kommo i
handelsaffärer och dels ledsna vid den gamla fädernetorfvan ville skaffa sig en ny.
De landstego och slogo sig ned öfverallt, der de trodde sig vinna något
dermed. Många qvarstannade på det ägeiska hafvets öar, andra framträngde
ända till Greklands fastland och dröjde ej ens vid dess kuster utan drogo
äfven inåt landet, ifall de ansågo det öfverensstämmande med sin fördel.
För öfrigt kommo de ej såsom eröfrare, emedan deras antal var dertill allt
för ringa, utan snarare fingo de till följe af sin högre bildning och sina
mera framstående förståndsgåfvor herraväldet öfver städer och landskaper.
De begagnade sig af sina insigter och bidrogo i ej ringa mon till
uppodlandet och upphjelpandet af det land, som de valt till sin nya bostad. Vi
känna isynnerhet till fyra sådana invandringar, som skedde sjöledes och lände
till bosättning i Hellas. Den förste anfördes af Kekrops. Han skall år
1550 f. Ch. hafva utvandrat från Sais i nedre Egypten till Attika och der
planterat oliveträdet, infört äktenskapet och samlat de kringspridda
innevånarne kring nyupprättade altaren och tempel. Något sednare ankommo
Danaos, äfven från Egypten, till Argos, der han tog makten i sina händer,
och Kadmos, från Phönikien, som grundlade Theben eller åtminstone borgen
Kadmea derstädes. Öfver hundra år sednare landsteg Pelops med stora
skatter, från Lydien och Phrygien i Mindre Asien, på Peloponnesos, som
han då gaf sitt namn. Efter andra berättelser skulle de tre första af dessa
anförare hafva varit infödda Hellener, som först af sednare sagor blifvit
betecknade såsom invandrande heroer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
