Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Herakles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beklagligtvis förgäfves, ty hjelten snarkade och fnös så väldeliga i sömnen,
att bomull och folk snurrade om hvarandra, så snart de försökte komma i
grannskapet af näsan. Då hopade man brännbara ämnen omkring hjelten
och påtände dem. Elden grep redan uti hans hår, då sprang han upp
förskräckt och såg hela marken vid sina fötter hvimla af de små Pygmäerne.
Han tog en af dem i handen för att se på honom litet närmare. Men denne
var just den Pygmäiska hjelten, som hade åtagit sig att ensam strida mot
honom. »Vet,» ropade den stridbare Pygmäen till honom, »vet att du måste
strida med mig på lif och död eller förklara dig för besegrad.» Herakles
kom nu ovillkorligen på den tanken, att det klappade ett lika modigt hjerta
i denna lilla kropp som i hans, och att hjeltemodet ej består i lemmarnes
styrka och storlek utan i själens inneboende djerfhet. Derpå förklarade han
sig såsom besegrad och erhöll fred och bundsförvandtskap. Han hjelpte dem
sedan mot deras fiender tranorne, hvilka han skjöt ihjel tusentals. Han blef
derföre undfägnad på det kostligaste, och Pygmäerne tröttnade ej att släpa
fram vagnslass med kött, frukter och vin för att stilla främlingens stora
hunger.
Under det han fulländat alla dessa bragder hade han blifvit äldre, han
närmade sig midten af det menskliga lifvet; han stod på höjden af
kraftfullhet och ära. Han hade visserligen efterkommande på åtskilliga håll, men
han tänkte nu skaffa sig en fast bostad och hushåll. I Tirynth, der han nu
uppehöll sig, hörde han talas om den sköna Dejanira, dotter till den
ätoliske konungen Oeneos. Han begaf sig genast å väg dit och ankom
välbehållen till Kalydon, Ätoliens hufvudstad. Han slog en medfriare, flodguden
Acheloos, ur brädet och erhöll den unga konungadottrens hand. Brölloppet
firades under stor glädje, hvarefter Herakles med sin gemål begaf sig på
hemvägen. I början gick vägen längs efter floden Euenos, men sedan måste
man passera öfver floden. Kentauren Nessos förde för betalning de resande
öfver på en färja. Denna lägenhet, som Herakles ej ville begagna sig af för
egen person, var dock högst lämplig för hans unga gemål. Han betalade
färjepenningen och åsåg sedan färden från stranden för att sedan simma öfver
efter. Men han märkte snart hurusom den otymplige Kentauren tillät sig
åtskilliga friheter mot Dejanira, då de närmade sig den motsatta stranden.
Men då Nessos ej fruktade hans hotelser upplågade hans vrede; han spände
sin båge och sköt en af de i lerneiska ormens gift doppade pilarne igenom
kroppen på Nessos. Den sårade kände genast giftets verkan och rådde
Dejanira att uppfånga hans blod i en lädersäck och gömma det, emedan det
vore ett osvikligt medel att för alltid försäkra sig om sin makes
oföränderliga kärlek. I tro att den döende ej gerna kunde ljuga följde hon hans
råd. Herakles begaf sig sedan med henne till Trachis på norra sidan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
