Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odysseus irrfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
och förde lofvade skatter ombord på skeppen, men flera gånger fingo de
återvända ombord med blodiga pannor. Hos Lotophagerne bjödos de
resande på Lotosfrukten, som var så ljuf och behaglig att de glömde
fosterlandet och endast med möda kunde förmås att åter gå ombord.
Då hjelten närmade sig Kyklopernes land qvarlemnade han större delen af
skeppen vid en ö, der massor af vilda getter erbjödo en muntrande och
gifvande jagt. Med sitt eget skepp fortsatte han färden till fastlandet. Det
var vidt och bergigt; ingenstädes såg man ett spår af att menniskohand odlade
fälten eller planterade vinstockar.
Odysseus genomströfvade den ödsliga kusten med tolf raska och
beslutsamma kamrater och fann slutligen en rymlig håla, som innehöll mycken
ungboskap och stora förråder af mjölk, smör och ost. Han beslöt sig för
att invänta herdens återkomst, och kalasade emellertid med sina kamrater rned
de funna och de medförda lifsmedlen. På aftonen invandrade en duktig
hjord af ullbärande boskap i deri gamla vanliga bostaden, och slutligen kom
äfven herden. Men han var ej en vanlig menniska, utan en grof, otymplig
jätte, med ett öga midt i pannan. Han uppreste ett ofantligt klippstycke
såsom dörr för ingången, mjölkade kreaturen, åt och drack äfven betydligt
med mjölk. Då han sedan gjorde upp eld fick han syn på sina gäster och
gick emot dem med ett hest vrålande. Hjelten försökte förgäfves att uppmana
honom till att litet iakttaga gästfrihetens fordringar, och besvor honom vid
Kronion, alla uttröttade fremlingars beskyddare, att herbergera dem öfver
natten. . Utan förbarmande tog jätten två af kamraterne, krossade dem mot
marken och åt upp dem med hull och hår till qvällsvard. Då han
öfverlemnade sig åt hvilan och insomnade, öfverlade hjelten med sig sjelf
huruvida han skulle stöta svärdet i honom, men han afstod från denna tanke^
då han ihågkom klippdörren. På morgonen uppåt Kyklopen ånyo två af
fremlingarne och dref sedan hjorden ut på bete, sedan han förut tillstängt
ingången med ett ännu större klippstycke.
Hela dagen igenom funderade Odysseus på, huruledes han skulle kunna
rädda sig sjelf och hämnas sina uppätna kamrater. Slutligen uppgjorde han
en plan, högg ett stycke af kyklopens klubba, jemnade det och härdade det
i elden. Då den obehagliga värden nu återkom om aftonen och fått sig
två af fremlingarne till aftonmåltid, trädde Odysseus emot honom med en
säck godt vin, och sade:
Tag och drick o kyklop, vin smakar på menniskokött godt.
Tre gånger begärde barbaren af den rusgifvande drycken och sedan
ropade han drucken:
...... Dig sjelf uppäter jag sist bland dina kamrater,
alla de andra förut, och detta må vara din gästskänk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
