Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagstiftning i Sparta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långa tal,, beflitade de sig att tillegna sig samma korta sätt att uttrycka sig,
hvilket derföre ordspråksvis kallas det lakoniska. Sålunda svarade en
Spartan en främmande talare, som ville hålla ett långt tal till Herakles’ ära.
»Hvem tadlar honom då?» En Spartansk qvinna tillropade sin son, som
drog ut till striden: »Antingen med eller på skölden!»
Uppfostringen afslöts ej med barnaåren utan såväl ynglingarne som
männen voro förpligtade till likadana, ja äfven svårare ihärdiga öfningar.
Ty efter lagstiftarens åsigt tillhörde såväl barnet som den uppvuxna mannen
staten, men ej hvarken föräldrahemmet eller ens det egna hemmet.
Slägtskapen s ljufva band voro lossade och till en del lösta för att uteslutande
vända alla hjertan till staten, den gemensamma fadren. Qvinnorna voro
uppfyllda af alldeles samma tänkesätt, emedan den qvinnliga ungdomens
uppfostran och bildning gick närmast ut på att vända alla deras tankar och
böjelser på det enda och högsta goda: fäderneslandet. Det var en af
lagstiftarens grundsatser att starka födas endast af starka. Derföre fingo ej
qvinnorne lära sig spinna, väfva och förfärdiga lyxartiklar, hvilket helt och
hållet öfverlemnades åt slafvinnorna, utan, liksom gossarne, gingo de i lätta
och korta kläder upp till de offentliga öfningsplatserna för att deltaga i
kapplöpningen och brottningen samt förnöja sig med bollspel och dans.
Gossar, ynglingar och fullvuxna män åskådade och sparade hvarken på beröm
eller tadel. Likaledes åskådade qvinnor och flickor den manliga ungdomens
öfningar. Närmandet emellan de båda könen förhindrades ej på något sätt,
men sedligheten skadades ej deraf det ringaste; Spartanskorna intogo
alltid hedersrummet bland Greklands qvinnor, såväl genom sin yttre skönhet
som genom sitt kyska sinne och dygdiga lefnadssätt. Det i Sparta rådande
allvaret, tankarne på att bevara och höja fäderneslandets ära och
känsligheten för beröm eller tadel voro sedernes bästa väktare. Att undantag dock
stundom egde rurn, isynnerhet i de sednaste tiderna, deröfver bör ingen
förundra sig, men i allmänhet hade man ingen plats för orena tankar och
begär, lika litet som för föräldra- och barnakärlekens samt den äkta kärlekens
ljufva och ädla känslor. Ty sjelfva qvinnan älskade blott
fosterlandsförsva-raren i maken och sonen, och hon fann det högst passande att de skulle
segra eller dö för detsamma.
Genom sådana och dylika anordningar försökte lagstiftaren att betaga
rikedomen och sträfvandet efter densamma all retelse, för att undo-å att vid-
3 r>
taga en fullkomlig omstörtning af eganderätten. Detta berättas äfven, dock
först af sednare skriftställare. Efter deras utsago skulle Lykurgos hafva delat
hela staden i 9,000 lika lotter efter de vapenföra medborgarnes antal, men
delat det dithörande landtområdet i 30,000 lotter efter de fria landtbornas.
Äldre författare veta dock intet derom och historien lärer oss att förmö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
