Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagstiftning i Sparta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
gaf uppmuntran åt någon slags andlig eller vetenskaplig bildning, ja, ej
ens erbjöd ledighet och tillfälle dertill.
Den doriska stammen i Sparta bestod af tre slägter. Herakliderna,
Homöerna (de lika eller pärerna) och Hypomeinonerna (folkmassan), hvilka
länge höllos skiljda från hvarandra. De hade alla andel i statsförvaltningen
men bedrefvo intet annat yrke än vapnens och läto de lifegna (Heloterne)
odla sina jordagods. Periökerna åter voro innevånare i de öfriga städerne i
landet, hvilka först sednare hade blifvit underkufvade, blandade med de
doriska eröfrarne och fingo behålla sin frihet och sina egodelar. De
sträfvade att genom vapenöfriingar uppnå samma skicklighet som hufvudstadens
innevånare, men sysselsatte sig dessutom med åkerbruk, handel och
handtverk. De blefvo ofta nog hårdt behandlade af embetsmännen; Ephorerna
skola till och med hafva haft rättighet att afrätta misstänkta Periöker utan
vidtagande af någon slags laglig formalitet; men de ledo ändock ej under
ett så tungt ok att de skulle hafva velat åstadkomma en förändring till hvad
pris sorn heldst. Deras barn blefvo ofta uppfostrade i hufvudstaden tillika
med de unga Spartanerna. Man kallade dem då Motheker och aktade dem
lika med de öfriga medborgarena.
Sorgligare var deremot den lott, som tillkom Heloterna, gårdarnes,
uthusens och de öppna byarnes innevånare. De stodo ovillkorligen före den
doriska eröfringen i ett slags lifegenskapsförhållande under de råa Dorierne.
De fingo sitt uppehälle af landtgårdarne, men dessa tillhörde staten likaväl
som de sjelfva, och denna kunde draga nytta af dem på hvad sätt som
heldst. Derföre måste de äfven odla borgarenas åker, vara tjenare i deras
hus, draga med i krig som uppassare och lätt beväpnade och skördade
likväl ingen tack härföre. Någon gång blefvo Heloter, som hade utmärkt
sig genom tappra bragder, upptagna bland borgarena: de bortlade då siri
skirmkappa och sin fårskinnspels och kallades Neodamoder. Men man.
känner äfven till ett fall då man kallade samman de tappraste och djerfvaste
af de helotiska ynglingar till ett vågsamt företag, efter hvars lyckliga utgång
de skulle erhålla friheten, lät dem bekransade inträda i ett tempel och
undanröjde dem utan att man sedan hörde af dem. Stundom drog äfven en
trupp ynglingar ut ur staden för att bevaka landet eller för att sysselsätta
sig med krigiska öfningar och kringströfvade bergen och skogarne så
hemlighetsfullt som möjligt, hvarföre man äfven kallade dessa tåg Krypteier
(de förborgade). Yid dessa tillfällen hände det under stundom att de på
misstankar eller af öfvermod då och då ihjälslogo en föraktad Helot, men det
hände aldrig såsom man velat påstå, att någon ordnad Helotjagt anställdes.
Man var beständigt på sin vakt emot dem både med hjelm och svärd,
liksom de sjelfva alltid vid passande tillfälle försökte afkasta det förhatliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
