Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bildande konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Templet i Delphi och andra byggnader från denna
period.
Bland alla de byggnader, som blifvit uppförda i en strängt dorisk stil,
har ingen blifvit så berömd som Phäbos Apollons tempel i Delphi. Vi
ämna nu uppehålla oss en stund vid denna märkvärdiga bygnad, från
hvilken de orakelspråk utgingo, som ofta utöfvade ett så afgörande inflytande på
Hellenernes och de omgifvande grannfolkens öden.
Enligt sagan hade Apollon, ljusbringaren, besegrat draken Pyihon,
bergsströmmen, som förvandlade dalen i ett kärr, hvilket han skaffade ett utflöde.
Sedan planterade han ett lagerträd på segerplatsen. Derstädes fanns en djup
afgrund, ur hvilken bedöfvande dunster uppstego. Menniskor, som närmade
sig densamma, råkade i vansinnig ifver och profeterade. De gamla mästarena
Trophonius och Agamedes uppförde då öfver afgrunden en kyklopisk bygnad,
som bestod af fem jättestora stenar. Sedan, då oraklet blifvit mera berömdt,
uppstod der ett storartadt tempel, som afbrann år 548 f. Ch. Vid den tiden
var Alkmäonidernes stam fördrifven ur Athen, och då de landsförvista
hoppades på att medelst gudens bistånd få återvända till fädernestaden, läto de
ånyo uppbygga templet och använde en stor del af sina skatter dertill.
Spintharos från Korinth, den tidens förnämste byggmästare, åtog sig
byggnadens uppförande och ådagalade dervid ett sådant mästerskap, att han
derföre beundrades af hela Grekland.
j^åtom oss nu betrakta denna helgedoms belägenhet. Två vägar ledde
dit, den ena, från det öster om Delphi belägna Athen, och som gick öfver
Kithäron och midt genom Böotien, var brant och oländig, den andra, som
småningom steg uppåt till Parnassos, från den söderut belägna Krissäiska viken,
var mindre brant och begagnades derföre mest. Låtom oss följa pilgrimerna,
som vallfärda till helgedomen. De landstiga i den rymliga hafsviken vid
mynningen af en långsträckt dal, der man ser ruinerna af den till straff för
ett tempelrof förstörda hamnstaden Kirrha. De kringliggande fälten äro
oodlade, emedan den delphiske gudens förbannelse hvilar öfver dem. Öfver de
från öster och vester framskjutande bergen nedkommer man sedan på den
krissäiska slätten, som äfven kallades den lyckliga. Vandraren, som
fortsätter sin väg till Parnassos höjder längs efter bäcken Pleistos stränder, njuter
af skuggrika olivelundar, väl skötta trädgårdar, fruktbärande tegar, som
vattnas af bergskällorna, under det att det mångtoppade berget Kirphis stänger
utsigten på högra sidan. Qvarlefvor af kyklopiska murar beteckna den plats,
som fordom intogs af den förstörda staden Krissa. Stigen blifver nu bran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
