Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bildande konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Den olympiske Zeus’ tempel, beläget på en kulle vid Olympias slätt på
Peloponnesos, var ej mindre berömdt än helgedomen i Delphi. Der firades
de festliga spel, till hvilka Hellenerna sammanströmmade från alla trakter af
Grekland. Gudafadrens ståtliga hus, som omgafs af flera andra tempel,
såg ned på dessa församlingar, som till en del beskuggades af en
olivelund, samt på Alpheios våg och österut till de arkadiska bergens höga
toppar. I den följande perioden blef likväl äfven Zeustemplet alldeles ombygdt,
för att vara gudens bildstod fullt värdigt, och vi skola då tala derom på
lämpligt ställe.
Artemis’ tempel i Ephesos i Mindre Asien var äfven mycket beundradt
och besökt. Det var serdeles stort, liksom templet i Delphi, men var ej
uppfördt i dorisk utan i jonisk stil.
Skulptur.
Skulpturen eller bildhuggarekonsten skred framåt samtidigt med
byggnadskonsten. Den användes i början endast till att pryda byggnader och
husgeråd, och vi hafva redan mot slutet af sagoperioden talat om
märkvärdiga arbeten af detta slag. I den historiska tiden hade egentligen två
konstverk i skulpturväg ernått stor namnkunnighet, nemligen Kypselos låda
och Apollons thron i Amy klä i Lakonien.
Den förre, som fanns i Korinth och var förfärdigad till åminnelse
af Kypselos beherrskares underbara räddning uti en låda af cederträd, och
var helgad åt Here i Olympia, var prydd med rika gyllene bildhuggerier.
Der beundrade man isynnerhet en afbildning af den kalydoniska jagten,
i hvilken man till och med kunde igenkänna de särskildta hjeltarna. Den
sednare hvilade på pelare och var likaledes prydd med en mångfald af
bildhuggerier. Vi ega äfven berättelser om gudabilder. De voro till större
delen af mer än mensklig storlek, isynnerhet Apollon i Amyklä, som
angifves hafva varit 45 fot hög. De äldsta minnesmärkena från dessa tider voro
pelare, ja, oftast till och med endast groft tillyxade trädblock. Sednare
till-höggos dessa något omsorgsfullare och utarbetades mera konstnärligt,
isynnerhet den öfre delen af dem, så att hufvud och anletsdrag framträdde
tydligt och klart. Dessa första försök fingo länge behålla sin ursprungliga,
råa form, ända tills de förädlades och idealiserades af den nu längre hunna
konsten. Vi hafva ännu flere statyer, som förskrifva sig från sednare hälften
af det sjette århundradet före Chr. födelse. Deras proportioner äro stela
och kantiga; några äro ganska uttrycksfulla, men ändock så grofva och raka,
att man nästan vore färdig att anse dem för pelare. På den blomstrande
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
