Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldekonst och lefnadsvishet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Ett skepp der drifs pä den skummande ocean
och hit och dit den sjudande vågen det
ses vältra, ödet oss bortrycker
djupt i det svarta skeppets dystra skrof.
Staden Mitylene på Lesbos var äfven skaldinnan Sapplws1 födelseort.
Hon var saratidig med Alkäos, förde liksom han ett oroligt lif, uppehöll
sig en längre tid på Sicilien och skall slutligen af otillfredsställd längtan
hafva störtat sig i det Joniska hafvet från den leukadiska klippan. Hennes
sånger, som till större deleri äro författade på det efter henne uppkallade
versmåttet, lästes och sjöngos öfverallt.
Pindaros, hvars sånger aldrig blifvit öfverträffade, var den berömdaste
af de lyriska skalderna, Vi skola berätta vidare om honom i nästa period,
till hvilken han egentligen hörde, vi vilja nu vidare endast nämna
fabeldiktningen, som blef mycket älskad genom den allmänt kände Äsopos. Han
härstammade från Phrygien, råkade i slafveri och uppehöll sig efter sin
befrielse derur vid Krösos’ hof i Sardes, der han sammanträffade med Solon.
Liksom han på ett högst komiskt och roande sätt framställde den talande
djurverlden i brokig mångfald, skall han sjelf äfven hafva roat genom sin
qvickhet samt väckt löje genom sin förvuxna, puckelryggiga gestalt.
Han användes af Krösos i flere vigtiga beskickningar, och då han alltid
fullgjorde de gifna uppdragen med mycken klokhet och lycka, sändes han
slutligen i en beskickning till templet i Delphi. Det är ganska troligt, att
han ej var lika troende som hans konungsliga herre och yttrade några
tviflande ord, hvilka illa upptogos och förvrängdes af presterskapet, alltnog
han blef med eller utan skäl anklagad för hädelse mot Gud; man grep den
arme skalden och nedstörtade honom i helig ifver från klippspetsen
Hyam-peia. Sedan förmärkte man det begångna misstaget, betalade
skadeersättning åt hans efterlefvande och gaf det krossade liket en hederlig begrafning.
Emot slutet af den period, som vi nu skildrat, hade filosofien, eller
kärleken till visheten, odlats serdeles mycket. Man åtnöjde sig nu ej
längre med Hesiodos’ och Orpheos’ gudalära, utan sökte att medelst
iakttagelser och slutledningar utforska grundorsakerna till alltings uppkomst, varande
och förgående. De sju berömda visa, af hvilka vi redan lärt känna den
utmärkte Solon, befattade sig dock helt litet med dessa djupsinniga
funderingar. Deras riktning var nästan uteslutande praktisk. De betraktade
konsten att väl och lyckligt inrätta lifvet och staten såsom sin uppgift och
målet för sina sträfvanden. Solon, Thales från Miletos, Bias från Priene i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
