- Project Runeberg -  Hellas. De gamla grekernas land och folk /
182

(1864) Author: Wilhelm Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Joniernas uppror

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

derföre lidit serdeles mycket Han hade endast befälet öfver tre skepp och
åtnjöt derföre ringa anseende. Ändock upphof han sin röst i
rådsförsamlin-gen och talade om den antågande persiskt-phönikiska flottans stora styrka,
och huruledes man endast skulle kunna mäta sig med den genom trägen
och ihållande vapenöfning. Häris tal tycktes de öfriga vara så praktiskt och
förståndigt, att man genast lyssnade dertill., befallte manskapet ombord på
skeppen och dagligen från morgon till qväll anställde öfningar med segel,
åror och vapen under hans ledning. Deri Joniska vekheten var ej vuxen ett
så ansträngande arbete; man klagade öfver ett tyranni, som var mycket värre
än någonsin det persiska, och snart var lägret lika beqvämt inrättadt som
förut. Man fortsatte med att kalasa och vid tillfälle gräla med hvarandra

496 f. Ch. ända tills de fiendtliga seglen uppdöko vid horisonten. Man utryckte då genast
i slagordning och striden börjades. Skeppen från Samos, som intogo venstra
flygeln, lemnade först linien flyende, men de hundrade skeppen från Ohios,
som intogo liniens midt, gjorde längst motstånd. Då allt var förloradt,
banade Dionysios sig hjeltemodigt väg genom den persiska flottan, men
seglade ej till den åt sin undergång prisgifna fädernestaden, utan till Italien,
der Phokäerna redan förut hade grundlagt en koloni.

Athenarne hade ej förblifvit sysslolösa under dessa tilldragelser; på den
outtröttlige Miltiades’ inrådan hade de utrustat skepp, och han hade rest med
denna flotta till den thrakiska Chersonnesos, som han återeröfrade, och hade
sedan dragit ut att eröfra öarna Lemnos och Imbros. Äfven här hade lyckan
och djerfheten fört honom till målet, men då de persiska satraperne, efter
slaget vid Lades, under stor blodsutgjutelse intogo Miletos och Mindre Asiens
öfriga städer, och den phönikiska flottan betvang öarna och segerrikt
närmade sig Chersonnesos, då måste deri tappre mannen besluta sig för att
skyndsamt fly hem igen. Han undkom endast med möda; det skepp, på hvilket
hans son befann sig, blef uppbringadt af förföljarena. Den fångne ynglingen
blef genast förd till Susa, der storkonungen dock ej lät honom plikta för
fadrens fel, utan behandlade honom mildt och vänligt. Men satraperna för-

494 f.Ch. foro annorlunda. De riktade sig med de eröfrade städernas skatter, fördelade
de ädlaste af de grekiska ynglingarna och jungfrurna bland sig och läto sälja
dem på slafmarknaderna. Drottning ’Atessa blef sålunda ej uppassad af
athe-niensiska och spartanska flickor, men väl af Joniska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hellas/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free