Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persernas makt drager mot Hellas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
sagt till honom: »Du blifver en gång en ovanlig man, antingen ditt
fädernesland till ära eller till skam». I sjelfva verket stod han vanligtvis i
spetsen för jemnåriga gossar och ynglingar, då ett pojkstreck eller ett upptåg
skulle utföras med djerfhet och skicklighet, men genom all ungdomsmodets
uppsluppenhet hade han dock sitt mål stadigt i sigte, att upphöja Athen till
den förnämsta staten i Grekland och förskaffa, sig sjelf största anseendet i
Athen. Derföre försmådde han att sträfva efter segerkransen uti sång. spel
O ö J i
och till och med den firade gymnastiken, men egnade sig deremot med
sällsynt ihärdighet åt alla de kunskaper, hvilka erfordras för talaren,
statsmannen och fältherren. Athens samhällsförfattning förskaffade hvarje snille
lä-glighet att göra sina företräden gällande. I folkförsamlingen frågades ej
efter börd och rang, utan der vanns bifallet endast af det välformade talet,
rådens vishet och förståndets skärpa, och den som framträdde med dylika
egenskaper uppnådde ära och värdigheter, antingen han var en Alkmäons
efterkommande eller son till en handtverkare. Man bör derföre ej förundra,
sig öfver att en sådan man som Themistokles bröt sig en bana och
småningom trädde i spetsen för staten. Öfverallt visste han att anvisa det
rätta förfaringssättet och de rätta vägarna, samt att genom sitt brinnande tal
förmå andra att antaga dem, och der de lagliga utvägarne ej hunno till,
der tillgrep han andra utan att bekymra sig öfver att de ej sällan gingo
utom det rättas områden. Efter slaget vid Marathon, i hvilket äfven han
deltog, tycktes han hafva försjunkit i ett djupt svårmod, och då hans
vänner tillsporde honom derom, svarade han: »Miltiades’ lagrar hindra mig
från att sofva». Men snart fann han likväl på medel att öfverträffa sin
föregångare. Han anade, som vi redan sagt, att Perserne snart åter skulle
anrycka med en mycket större makt. Det tycktes honom omöjligt att möta
dem till lands, men han trodde sig kunna hoppas på lysande framgångar
till sjös, då han öfvervägde Hellenernas duglighet och sjömansskap. Han
vände derföre folkets uppmärksamhet på nödvändigheten af att föröka flottan,
och dertill fann han skäl uti fiendskapen mot Äginas innevånare, mot hvilka
kriget uppblossade på nytt sedan barbarerne blifvit slagna.
Den ej mindre berömde Aristides motsatte sig hans planer. Denne
man, som af både vänner och fiender kallades den rättrådige, var af ädel
börd. I alla förhållanden ådagalade han mod och skicklighet, och om häri
äfven stod efter Themistokles i skarpsinnighet och omfattande blick, så
öfverträffade han honom i stället i redlighet och oegennytta. Det goda samt
allt som var nyttigt för staten och dess medborgare sökte han alltid
åstadkomma på pligtens och rättvisans raka väg, oansedt han sjelf hade nytta
eller skada deraf. Sjelfviskhet och egennytta tycktes aldrig hafva fått
någon plats i hans själ. Han bekymrade sig föga om det yttre skenet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
