Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slagtningarna vid Mykale och Platää
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Spartanernes krigskonst, erfarenhet och hjeltemod voro dem likväl alltför
öfverlägsna. Grekerna sammanträngde sina leder, då de hade glesnat, och
bjöd o öfverallt spetsen åt de oordnade anfallen. Midt i stridsbullret; under
de från alla sidor framstörtande barbarernas döfvande stridstjut, hörde de
likväl alltid fosterlandets röst, som böd dem att segra eller dö för dess ära.
Då föll slutligen Mardonius, genomborrad af ett spjut, der föll den
utvalda skaran omkring honom, der föllo de tappraste och modigaste Perserne
hoptals. Mängden greps af fasa och förskräckelse. Det tycktes Perserne,
som om de ej stredo mot menniskor utan mot gudar, och hela hären var snart
stadd i en olycksbringande flykt öfver kullar och slätter och öfver
Äsopos-till lägret, dit segrarena följde deri med fasta steg och i en orubblig
ordning. Endast den andre persiske fältherren Artabazus, som hade långsamt
tågat efter hufvudhären med en styrka af 40,000 man, gjorde sitt återtåg i
god ordning utan att hafva deltagit i striden. Förstärkt af flyktingarna och
sannolikt äfven af det modfällda rytteriet, drog han sig med mycken
försigtighet tillbaka till Thessalien och vidare genom Makedonien och Thrakien
till Byzantium, der han lyckligen öfverkom till Asien. De öfriga
flyktingarne inströmmade i det befästade lägret och försvarade sig envist bakom
dess murar.
Emellertid hade Athenarne äfven tvungit sina böotiska motståndare att
vika tillbaka, men blefvo hindrade från förföljandet genom det thebanska rytteriet,
som förträffligt beskyddade återtåget till Theben. De tågade derföre äfvenledes
till det persiska lägret, derifrån krigsbullret ännu hördes vida omkring, och
hjelpte till med att fullkomligt tillintetgöra befästningarna och nedgöra den
iiendtliga hären. De öfriga Hellenerna, som stodo på höjderna vid Platää,
fingo snart underrättelse om Spartanernes seger. De skyndade utan
ordning till stridsplatsen, för att deltaga i striden. Då det thebanska rytteriet
märkte detta, gjorde de genast ett beslutsamt anfall, nedhöggo alla som
gjorde motstånd och drefvo de oordnade skarorna till Kithärons bergpass,
hvarefter det följde det slagna böotiska fotfolket till Theben.
Barbarernas besegrare hvilade nu bland blod och lik på valplatsen.
De talade om Greklands befrielse, om de åtgärder som nu borde vidtagas,
samt äfven mycket till de i striden fallnes ära. Isynnerhet prisade man
Aristodemos, som fordom återkommit ensam från Thermopylä, men nu
utplånat denna smälek med sitt blod, samt Poseidonios, Phylokion och
Amompha-retos, hvilken liksom han förut satte sig mot återtåget, äfven stått mot
barbarerna fast som en klippa i striden. Man berömde den ännu lefvande
Aeimnestos, hvars spjut hade dödat Mardonius midt bland sina krigare.
Under det att man talade om dessa saker framträdde en man från Ägina
till Pausanias, och uppmanade honom att uppspika Mardonius’ kropp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
