Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Följderna af Grekernas seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
hägnades ett utrymme, lika stort som Athen. På sådant sätt hade man nu
ett säkert* skydd för hämnarne Piräus och Munychia, i hvilka statens växande
sjömakt nu fann skydd och säkerhet. En stor och arbetsam befolkning
nedsatte sig äfven vid dessa platser, som voro särdeles gynnande för handel
och industri, och som snart sammansmälte med Athens.
Genom dessa åtgärder, liksom genorn de föregående tilldragelserna,
ökades folkets tillgifvenhet för den demokratiska statsförfattningen. Man hade
gemensamt burit krigets lidanden och då tycktes det äfven billigt att alla
medborgare, utan afseende på rang eller förmögenhet, fingo lika andel af
äran och statens förvaltning. Sjelfva Aristides, som annars ifrade för den
gamla författningen, föreslog och genomdref äfven att en viss lön skulle
bestämmas vid statens embeten, liksom för heliäan (juryn) och andra
juridiska befattningar, på det att de fattigare borgarena ej skulle afstängas
derifrån genom sin fattigdom. På den tiden kunde man ej förutse att statens
vigtigare angelägenheter derigenom skulle så småningom Öfvergå i händerna
på en hop bestickliga och spetsfundiga lättingar; nu blef tvärtom den
omedelbara följden ett sträfvande, att i grund och botten lära känna staten och
dess behof, ett sträfvande, som genomträngde alla folkklasserna.
Oaktadt dessa mångfaldiga bestyr hemma, deltogo Athenarne likväl i det
fortsatta kriget mot Perserna. Flottan bestod som vanligt af lätta fartyg och
krigsfartyg eller triremer, det vill säga fartyg med tre ro^ddarbänkar öfver
hvarandra på hvardera sidan. Athenarne lemnade 30 sådana
treroddare-fartyg under Aristides’ befäl, Peloponnesierna lemnade 20; ännu flere kommo
från Joniska öarna och från de på nytt fria städerna på Mindre Asiens
kust. Pausanias, segraren vid Platää, var öfverbefälhafvare. Flottan
kryssade först i trakten af Cypern, der den vann flera fördelar och gjorde
mycket byte, sedan styrdes kosan norrut åt Hellesponten. Redan det
föregående året hade Athenarne åter intagit Chersonnesos (Gallipoli), och man
kunde således få förråder och förstärkning derifrån. Man seglade derefter
genom Propontis in i Bosforos och kastade ankar vid Byzantium, den
persiska maktens stödjepunkt i Europa.
Belägringen af denna kraftfullt försvarade stad blef ganska långvarig.
Under densamma uppförde Pausanias sig alldeles som om han skulle hafva
varit en oinskränkt herrskare öfver bundsförvandterna; Pausanias, den enkla
och förståndiga hjelten vid Platää, blef helt hastigt högmodig, herrsklysten
och frossade i asiatisk yppighet och vällust, alldeles som en oförståndig
yngling, som lång tid varit god och sedesam under en sträng tuktan och
uppsigt, men på en gång, fri från dessa band och omgifven af allehanda
njutningar, nedslår alla ärans och de goda sedernas skrankor och hängifver sig
åt de omättliga lustarnes ingifvelse!’. Det guld och den ära, som han med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
