Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utvecklingen af Athens makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ephialtes, Perikles, Kimon.
Efter perserkrigets slut drogo endast några få stater, som bedrefvo
sjöhandel, någon materiell vinst, isynnerhet Korinth och Ägina, som nu blifvit
befriade från de phönikiska handelsmännens täflan och utsände sina
handelsfartyg åt alla håll. De åtnöjde sig likväl med denna vinst och insågo ej
huru densamma jemte herraväldet på hafvet slutligen i en ej alltför aflägsen
tid skulle tillfalla Ättikas krigiska och oupphörligt framåtgående folk.
Sålunda återgår vår betraktelse, då vi följa gången af Hellenernas utveckling,
alltid till den lilla halfön, som sträcker sig från Kithärons och Parnes
höjder till Sunions udde. Här hade hela befolkningen fördragit krigets alla
fasor och prisgifvit både gods och blod åt barbarerna, för att bevara sin
sjelfständighet; här hade borgarena hittills vant sig vid att afgifva sin röst
angående statens vigtigaste angelägenheter, och nu, sedan faran var
öfverstånden, gjorde sig den fordringen mera och mera gällande, att hvarje välkänd
medborgare skulle, utan afseende på person eller förmögenhet, hafva lika
andel i statens styrelse.
Denna känsla och denna fordran framträdde så bestämd och oafvislig,
att Aristides sjelf, som egentligen tillhörde det aristokratiska partiet,
framlade och genomförde de första förslagen till alla medborgares valbarhet till
statsembetena. Eedan Klisthenes, som efter Pisistratidernas fördrifvande hade
gifvit den Soloniska lagstiftningen en tidsenligare form, hade uttalat en
önskan om denna allmänna valbarhet, men den hade ej hittills blifvit
praktiserad. Anseende, rikedom och personliga hänseenden hade fått öfvervigten
öfver lagens bokstaf, och sjelfva Aristides’ förslag förändrade sakernas
tillstånd högst litet, emedan den fattiga och obetydliga mannen alltid gaf sin
rost åt den rike och förnäme. Men nu framträdde två män, som gåfvo uttryck
och gällande kraft åt det länge kända behofvet af lika berättigande. Den
förste var Ephialtes, som var af låg härkomst och utan någon betydlig
förmögenhet, men som, utan fruktan för det inflytelserika motpartiets hotelser,
var begåfvad med en rastlös verksamhetsifver och naturlig vältalighet. Den
andre var den med rätta högtberömde Perikles, en son till Alkmäoniden
Xantippos, segraren vid Mykale, och deri ädla Agariste, en brorsdotter till
ofvannämnde Klisthenes. Före hans födelse drömde hans moder att hon
hade födt ett lejon till verlden, hvilken dröm man sedan tydde på hans
blifvande storhet. Derföre användes ock all omsorg på hans uppfostran. Man
utvalde åt honom de yppersta lärare, som funnos på den tiden, deribland
den berömde Pythoklides, hvilka skulle undervisa honom i alla grenar af
menskligt vetande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
