Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utvecklingen af Athens makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
rade från densamma, men de svarade föga mot sitt ändamål. Borgarenas
olika sysselsättningar, lättja och beqvämlighet afhollo dem från att deltaga i
dess sammanträden, och således förblef nästan all myndighet i archonternas
samt de andra magistratpersonernas och areopagens händer, mot hvars
beslut inga besvär kunde anföras.
Det faller alldeles af sig sjelft att partiintressen, lidelser och mutor snart
skulle under sådana förhållanden förvandla orätt till rätt, och att sjelfva den
ärevördiga areopagen, med sin oansvarighet, ej alltid förblef fullkomligt
opartisk i sina beslut, och Ephialtes isynnerhet yrkade oupphörligt på att man
snart skulle göra ett slut på detta oväsende.
På hans och hans medarbetares förslag företogs dock en revision af
~ o
heliäan, blefvo de särskildta jurydomstolarnes olika verkningskretsar noga
bestämda och jurymännen tillerkända ett dagtraktamente af 3 oboler (30
öre) per man. Areopagens dömande och straffande makt blef vidare
inskränkt till några få brott, belagda med dödsstraff, och de andra
magistratspersonernas till ännu färre fall, och till och med dessa undandrogos ofta nog
deras myndighet, derigenom att de hänskjötos under skiljedomareiias institut.
Detta bestod dels af enskildta personer, som parterna ömsesidigt utvalde, dels
utgjordes det af 104 personer, utsedda genom lottning ur borgerskapets alla
stammar, och bildade den första instansen, från hvilken man sedan kunde
vädja till heliäans ordentliga domstolar.
Ephialtes och Perikles vidtogo ännu flera åtgärder för att förskaffa hvarje
borgare tillträde till de högre statsembetena. De framkommo med det
förslaget, som sedan genom omröstning förvandlades till lag, att statsembetena
skulle bortgifvas genom lottning. Detta kunde utan någon slags fara ske
nu, då statskunskapen var så spridd till samhällets alla klasser, men några
få platser, isynnerhet strategernas, förblefvo likväl tillsatta genom val.
Uppmuntrade genom den lycka de hittills haft, vågade nu dessa
demokratiens förkämpar att öppet angripa areopagens anseende. Denna högsta
domstol egde och utöfvade rättigheten att hafva uppsigt öfver
magistratspersonernas sätt att sköta sina embeten, öfver lagskipningen och till och
med öfver medborgarenas enskildta lif. Den egde således en nästan
oinskränkt makt i sina händer. Hädanefter skulle sju lagens väktare öfvervaka
magistratspersonernas embetsförvaltning.. En annan korporation af 200 till
1000 personer, nomotheter, d. v. s. lagväktare, skulle rådgöra öfver,
förkasta eller befordra till giltighet det föregående årets lagförslag. De
utvaldes genom lottning ur heliäan, voro således jurymän, som förforo mera
samvetsgrant än den lätt ledda agoran. En tredje inrättning var graphe
para-nomon, dk v. s. klagomålen öfver olaglighet. Dylika klagomål kunde anfö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
