Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigiska företag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Athen hade nu fred i Hellas och med Asiens beherrskare. Det var en
ärofull fred; staten hade uppnått höjdpunkten för sin utvidgning och sin
makt. Deltagarena i deliska förbundet hade småningom, utom Samos, Chios
och Lesbos, nedsjunkit från fria bundsförvandter till skattskyldiga
undersåter. Den skatt, som hopats genom deras bidrag, blef, efter en
framställning af Samierna, ej längre förvarad på Delos utan i Akropolis. Största
delen af det egentliga Hellas, och till och med Argos och achäiska städer på
Peloponnesos, hade lika författning och stodo i ett slutet anfalls- och
försvarsförbund med Athen, hvars kolonier så småningom utbredde sig längs de
makedoniska och thrakiska kusterna. Den attiska staten hade nu såsom
landtmakt blifvit jemngod med republiken vid Eurotas. Men liksom
Mes-senierna allt framgent hyste ett dödligt hat till sina förtryckare, hade äfven
Athen sina motståndare, hvilka hade förlorat på ombytet, och hvilka nu
spejade efter tillfälle att taga hämnd och åter erhålla sina förra rättigheter.
Först samlade sig flyktingar och landsförvista från Ägina, Theben och 447 f. Ch.
flera böotiska, phokiska och lokriska städer i bergstrakterna. De voro ej
ringa och obetydliga män, utan till större delen sådana, som hade stått i
spetsen för sina förra stater, och hvilka voro serdeles kunniga både i krigets
och fredens idrotter. De intogo flere orter i Böotien och antogo en mot
Ättika hotande hållning. Genast trädde en hop äregiriga ynglingar af de
ädlaste slägterna i staden under vapen och begärde med otålighet att blifva
förda mot fienden, hvilken, såsom de trodde, ej skulle kunna fördraga
glansen af deras sköldar. De bildade en styrka af 1000 hopliter och inväntade
knappt de lättbeväpnade och de uppbådade bundsförvandterna. Perikles
förmanade dem förgäfves att samla en större styrka; den djerfve Tolmides,
som ärorikt hade fört flottan på dess fart omkring Peloponnesus, anförde de
stridslystna skarornas tåg öfver Kithäron, intog vid första anfallet Chäronea
och andra orter samt framryckte mot Koronea. Här, der slätten Österut
sluttar ned till Kopais lugna våg, och der Parnassos snöuppfyllda toppar
glänsa vesterut, här väntades de af fienden. Det tyckes som om föga
ordning och disciplin hade funnits å Athenarnes sida, ty hopliterna skingrades,
nedhöggos eller tillfångatogos. Tolmides sjelf befann sig bland de stupade.
Por att rädda fångarna från döderi, utrymde Athenarne genast hela
Böotien. De segerrika landsflyktingarna återkommo nu till de städer, från
hvilka de blifvit fördrifna, återställde de gamla styrelsesätten, framträngde
sedan mot Phokis och Lokris samt förmådde slutligen hela ön Euböa till
uppror. Por att bibehålla eller på nytt underkufva denna sista besittning,
uppbröt Perikles genast med skepp och talrikt manskap; men återkallades
snart genom ett nytt sorgebudskap: Korinthierna och deras bundsförvandter
hade nemligen öfverfallit Megära, till större delen nedhuggit den del af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
