Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Bygnadskonst, bildhuggeri, målning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
olympiske Zeus’ tempel, som var vida större än parthänon men blef sednare
färdigt, vidare poikiles portik, der segrarna öfver Perserna voro framställda
i en fortlöpande serie af målningar, propyläerna till en nyanlagd agora och
mera dylikt.
Iktinos och andra athenska mästare anlitades äfven utom Athen till att
uppbygga gudarna värdiga boningar, och efter dem bildade sig sedan
mästare i flere städer, der konstsinnet omhuldades och ärades. Sålunda byggde
Iktinos, Metagenes och Xenokles Demeters stora tempel i Eleusis på
ruinerna af det, som förstördes utaf Perserna. Det var en liksidig fyrkant,
som genom fyra pelarrader var indelad i fem afdelningar samt försedd med
underjordiska rum för mysteriernas firande. Likaledes blef Iktinos kallad
430 f. Ch. till Phigalia i Årkadieu och uppbygde der i Eassä ett åt Apollon helgadt
tempel, som blef mycket berömdt, och i hvilket man isynnerhet beundrade
de såsom Joniska halfpelare formade väggpelarna. Äfven den olympiske Zeus’
hus vid stranden af Alpheios, der hela Hellas så ofta samlade sig till att
fira de stora nationalfesterna, tillfredsställde ej längre det grekiska folkets
skönhetssinne.
Under en annars okänd mästares, Libon, ledning uppfördes ett nytt
tempel, och det just vid samma tid som parthänon, och nästan i samma
storleksförhållanden. Templet var 64 fot högt, 90 fot bredt och 217 fot långt.
Midten var alldeles obetäckt och endast en framskjutande del af taket
skyddade Zeus’ praktfulla bildstod. Sidogångarna voro belagda med stenskifvor
af pentelisk marmor, arbetade i taktegelsform. På hvarje sida af
hufvud-gafveln glänste en gyllene vas men på dess spets en segergudinna af samma
metall, och vid hennes fötter en sköld med medusahufvudet i upphöjdt
arbete. Pelops och Anomaos’ vagnstrid, som åskådades af gudarna, upptog
den främre gafvelsidan och architraven pryddes af 21 gyllene sköldar. På
den bakre gafveln var Kentaurernas och Laphiternas strid afbildad och på
framsidans fris Herakles’ tolf arbeten. Äfven det inre af templet var
präktigt och värdigt försedt med scener ur gudaverlden, utförda i
bildhuggeri-arbete. Men oaktadt allt detta saknade man likväl i gafvelns och frisens
rikt utförda bildverk det djupsinniga sammanhang, som förefanns i
parthänons; äfven föreföll hela byggnaden alldeles för liten för gudens kolossala
staty, som, sittande på en hög thron, räckte nästan ända till taket (60 fot
från marken), så att en åskådare helt omedvetet utropade: Om guden reser
sig, så lyfter han ju upp hela taket med hufvudet.
Phidias hade, under de sista åtta åren af sitt lif, bildat denna staty
utaf elfenben och guld, hvarvid man likväl bör lägga märke till att sjelfva
kärnan till detta och dylika verk bestod af träd och metallsträfvor, och att
blott det yttre tunna öfverdraget bestod af dessa båda dyrbara materialier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
