Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 3. Skaldekonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Den, som i ynglingaåren städs
sig nya lagrar djerft tillvunnit,
sig lyfter högt af egna dygder
med stolt förtroende och trår
dess mera efter egen glans. Men huru fort
än menskans lycka växer, till jorden dock
den störtar ned, då stormens vinge skakar den.
O, dagens folk, hvad ären J? Intet? Något? Allt
blott liknar drömmens skuggbild! I gudomliga strålar
endast lyser menskans ljus, blifver lifvet älskligt skönt.
Ägina, o moder, låt alltid staten vandra fram
sin väg på fria banor! O gif det Zeus, gif det Äakos, kung och herre!
Och Peleus, ädle Telamon, det gif! och du Achilleus!»
Af chorsångerna, som uppfördes vid Dionysos fester, i hans tempel eller
på andra åt honom helgade platser, uppstod småningom tragedien. Chorföraren,
som ursprungligen blott vid festens början uttalade en invigningsbön,
framställde, omvexlande med choren, genom mimik och sång en eller annan
tilldragelse, hörande till gudens sagosfer. Sednare valde man äfven andra
ämnen och lät chorföraren framträda såsom handlande person.
Thespis, som man anser såsom tragediens upphofsman, skall redan under
Solons tider hafva tågat omkring med sina sminkade kamrater, samt inredt
och begagnat den kärra, på hvilken han åkte, till skådebana för sina föreställningar.
Phryniehos, hans lärjunge, lät på scenen uppföra Miletos eröfring.
Han dömdes derföre till stora penningeböter, emedan han rört folket
till tårar och derigenom ohelgat festen.
Äschylos, Sophokles, Euripides.
Äschylos kallas med mycket bättre rätt än Thespis för tragediens fader.
Han föddes i Eleusis år 525, stred som tapper krigare vid Marathon, samt
deltog i segrarne vid Salamis och Platää. Uppfylld af glödande kärlek till
Athens och hela Greklands ära, sträfvade han efter att yttermera höja
densamma genom sina verk och arbeten samt att uppelda sina medborgare till
dylika tänkesätt. Derföre ställes han äfven med rätta vid sidan af Perikles
och Phidias, till följe af det storartade i hans karakter och de idéer, som
lågo till grund för hans sträfvanden. Lika sublim är hans verldsåskådning.
För honom är ödet en det hela omfattande verldsordning. Det
förkrossar menniskornas titaniska sträfvanden, men under det att menniskan dukar
under, förblifver dock hennes själ stark och obruten, då den nemligen är ädel,
och slutligen leder sjelfva ödet just det, som synes hårdt och odrägligt, till
ett godt och tillfredsställande slut. Denna tanke utvecklar han i sina tragedier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hellas/0302.html
