Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- VI. Lifsvilkoren: Näringsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Retande animalisk diet med kött m. m. bereder
sinnligheten och den sinnliga njutningslystnaden inom
menniskan en farlig öfvervigt öfver den högre intellektuela
själsverksamheten äfvensom öfver hjertats andliga och högsta
sträfvanden att tro och älska, hvarvid hon blifver allt mer
förslöad och försvagad till själ och kropp samt lätt en
slaf under sinnlig njutning af finare eller gröfre art. [1]
[1] Huru oförenlig är icke (för att visa dess vidsträckta
betydelse) sådan hög animalisk diet och förbrukning af dit hörande
retmedel äfven med ett sundt andligt lif, hvilket derigenom, såsom af
hvarje annan synd, i fall den hyses och omhuldas, tager skada och
omsider förqväfves! Frälsarens varningsord till sina lärjungar straxt
före sin död angifva faran häraf: »Vakten eder, att edra hjertan icke
blifva nedtyngda af frosseri, dryckenskap och lefnadsbekymmer, och
den dagen kommer oväntad öfver eder.» Denna fara är alltid stor,
men i synnerhet i våra dagar, då de flesta menniskors hjertan äro
vända till näringsomsorger »vällefnad och all tings öfverflöd»,
hvarvid klemandet med kroppen samt allt för mycken omsorg om
densammas »goda dagar» genom exemplets makt vill likasom en
pestsmitta angripa och förstöra äfven »Guds Israel». Det är derför
måhända hög tid för Christi lärjungar att rätt vakna upp öfver detta
vigtiga förhållande och sin mästares kärleksfulla varning, samt söka i
tron medelst andan kraftigt strida mot »köttet och dess lustar», för
att äfven i detta afseende genom ett i all måtto enkelt, naturenligt
lefnadssätt gifva ett godt föredöme och tjena som ett skinande ljus
och helsosamt salt i den allmänt herrskande villfarelsen och stora
förruttnelsen.
Vi vilja exempelvis anföra blott ett missförhållande med
afseende på naturenlig diet, hvilket visserligen gör sig mest gällande
bland de högre och förmögnare samhällsklasserna, men alltmer genom
föredömets makt vill intränga hos de lägre stånden, ja, äfven till
en viss grad hos sanna christna. Ifrågavarande förhållande rörer det
för helsan och lifvet högst förstörande och naturvidriga sätt, hvarpå
aftonbjudningar i allmänhet nu anordnas. En myckenhet menniskor
samlas omkring kl. 7—8 på aftonen (tiden då hvar och en, som något
afser sin helsas välfärd, snart tänker komma till hvila, för att kunna
njuta några timmars stärkande förmidnattssömn), och inneslutas nu
4 à 5 timmar eller derutöfver i en qväfvande het kammarluft, hvilken
genom de många ljus- eller gaslågorna samt de talrika gästernas
andedrägt allt mer beröfvas sin för helsan och lifvet nödvändiga
syrgashalt samt i stället öfvermättas med giftig kolsyra och skadlig
utdunstning. Denna högst förskämda och förgiftade atmosfer måste lungorna
och blodet indricka en stor del af natten med hvarje andetag, och det
desto raskare, om dans utgör en del af förnöjelserna. Under tiden
rveras kaffe, the, glacer(is), sötsaker, konfekturer, vin, punsch, hvilka
drycker och bakverk allesammans innehålla så beskärmade ämnen, att
de öfverreta och i hög grad försvaga magen och nervsystemet.
Omsider tager naturen ut sin rätt och gifver sitt misshag till ett sådant
våldförande tillkänna genom trötthet och olust, samt manar till
upphörande dermed; men ännu återstår det sista och kanske svåraste
angreppet på densamma. Vid midnattstiden, omkring 11—12 (alltså straxt
före hvilan) är aftonmåltiden (supen) färdig att serveras och utgöres
vanligen af flera kräsliga, feta och hårdsmälta anrättningar, smakligt
anordnade på de dermed rikligt belastade smörgås- och matborden,
jemte sitt oskiljaktiga tillbehör af retande, hetsiga drycker, öl, porter,
vin m. m. I sådana och dylika allmänna bruk kunna vi ju tydligt
se en listig, ond andemakt, fiende till menniskans sanna andliga och
lekamliga väl, drifva sitt hemska spel till kroppens och själens förderf,
under falsk föregifning, att hon dymedelst skall uppfriskas och
stärkas så väl i ena som andra afseendet. Nej! Äfven den starkaste
kroppsbyggnad måste vid sådan högst naturstridig lefnadsordning snart
taga skada och gå under. Följande, ofvan anförda yttrande af
professor Floureus innehåller derför en sorglig sanning: Menniskorna i
våra dagar dö icke, titan döda sig!
I sin ordning vore det, äfvensom det skulle tjena till den
största nytta, om alla sanna christna, hvilka drifvas af Guds Anda och
uti allt böra troget akta uppå och noga följa sin mästares lära och
föredöme, upphörde med dylika förderfliga bruk och lefnadsvanor, som
verldsanden vill insmugla, för att derigenom undergräfva och förstöra
så väl lekamlig som andlig helsa. De borde öfverenskomma, att, då
de bjuda sina vänner eller bekanta, använda för en sådan
sammanvaro tiden mellan kl. 5—9, sist 1/2 10, på eftermiddagen, samt att härvid
förtärande af mat och dryck tillvägagå högst enkelt och återhållsamt.
Inga retande och hetsande drycker skulle bjudas, inga starka och
kräsliga matanrättningar af tårtor, kött, fisk, ägg m. m. uppdukas, utan
endast en enkel lätt aftonspis kl. 7—1/2 8 intagas. Huru styrkt och
förnöjd till själ och kropp går icke menniskan till hemmet och
hvilobädden efter en sålunda tillbragt sammanvaro, der själ och hjerta
blifvit vederqvickta med Guds ord och sannt nyttiga, uppbyggliga
samtal, samt kroppen äfven erhållit en sund, behöflig näring i rätt tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:28:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/helsovard/0090.html
