Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt berätta om sig själv. Bland mängden av likgiltigt
upptäcker man så vissa egendomligheter eller vissa återkommande
motiv, och i det man påkallar patientens fortsatta dppmärksamhet
på dessa, ledes man småningom fram till den upplevelse, som är
konfliktens källa. Det glömda dyker åter upp i minnet. Nu
visar det sig ofta, att när den omedvetna driften eller
erfarenheten blivit medveten, så mister den sin makt över nerv- eller
känslolivet: det sker med den som enligt sagan med trollen
inför solljuset: de spricka sönder. Personen märker i gynnsamt
fall deras skugglika tillvaro, deras overklighet i förhållande
till det reella närvarande livet. Uppenbart är, att botandet
förutsätter hos individen en moralisk kraft och medverkan att
finna sig tillrätta i den omgivande tillvaron.
Freud har ansett, att det omedvetna driftliv, som orsakar
den psykiska konflikten, är av sexuell natur. Detta beror
därpå, att sexualiteten är en av livets starkaste drifter och att
den tillika mer än någon annan omgetts av blygsel och utsatts
för nedtryckande. Freund har trott sig finna spår av en
ofullgången infantil sexualitet, som hos flickan skulle rikta sig
mot fadern, hos gossen mot modern; hos gossen skulle uppstå
en protestkänsla, riktad mot faderns makt och hans egenskap
av rival hos modern. Dessa känslor, som icke få likställas med
den vuxna ålderns sexualitet, har Freund kallat
oidipuskom-plexen (efter den tragiska konflikten i den forngrekiska
dramatikern Sofokles’ skådespel Oidipus) eller faders- och
moderskomplexen. I normala fall övervinner individen omärkligt dessa
inställningar; i abnormt fall fortsätter en bundenhet, som kan
leda till neuros. Även andra sexuella erfarenheter under
barndomen och även senare kunna orsaka den psykiska konflikten.
Det är framför allt denna lära om sexualitetens dominerande
roll, som orsakat det starka motstånd psykoanalysen särskilt
tidigare väckt. Freuds mening härom kan heller näppeligen
upprätthållas. Det kan ej inses, varför icke andra erfarenheter,
som gjort ett starkt intryck (skrämsel, sjukdom, dödsfall, ruin
m. m.), likaväl skulle leva kvar i det omedvetna och om något
särskilt tillstöter kunna bidraga till en nervös rubbning. Alla
viktiga erfarenheter medverka att bilda en karaktär. En av
Freuds lärjungar, Alfred Adler, som skilt sig från honom, har
funnit en annan princip både för karaktärens utveckling i
allmänhet och för den nervösa karaktärens gestaltning i
synnerhet: nämligen i den tidiga erfarenheten av någon organisk
eller annan egenskapernas mindrevärdighet och den däremot
reagerande »manliga protesten», som söker på annat håll vinna
kompensation och blir ivrig att därmed gentemot andra visa
individens makt och överlägsenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
