Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är om några sådana forntida tingsplatser, som jag nu
skall lämna några uppgifter.
Först vill jag då, för att det nyss sagda ej skall missförstås,
erinra om, att vi naturligtvis inte, så fort vi förmått tränga
ett litet stycke bakom medeltidens begynnelse, nått in i ett
oföränderligt, primitivt urtidstillstånd. Tvärt om, under forntiden
var samhällskicket utsatt för allehanda tid efter annan
inträffande växlingar och omskapningar precis som under
senare århundraden, om än takten kan ha varit sävligare.
En plats, där man under en viss del av forntiden höll ting,
behöver för den skull inte ha brukats så under någon längre
tid. Ej långt därifrån kan man finna en eller flera andra
platser, som med lika goda skäl kunna betecknas som forntida
tingsplatser.
Ett dråpligt exempel härpå lämnar bygden kring norra ändan
av Vallentunasjön, några mil norr om Stockholm.
Vid Skålhamra i Täby socken på sydvästra sidan om den
nära 7 km. långa sjön bodde i början av 1000-talet en
storbonde, som hette Ulv. Denne Ulv i Skålhamra hade i Orkesta
socken en släkting, som också hette Ulv: Ulv i Bårresta.
Denne sistnämnde Ulv hade varit med i England och tre gånger
tagit del av de stora silvertributer, som detta lands inbyggare
gång på gång tvingades utbetala till vikingahärar; första
gången var han tillsammans med Torkel och slutligen,
år 1018, med Knut den store. Han överlevde sin vid
Vallentunasjön boende namne och lät utföra en runsten till hans
minne på Skålhamra ägor tätt bredvid en av den dödes egna
söner rest minnessten. Men sönerna ville hedra sin far än bättre.
Detta gjorde de genom att vid sjöns nordända, där häradet
får antas ha hållit ting redan dessförinnan, inrätta en ny
tingsplats.
De valde härtill en liten, av bergshöjder omgärdad hage vid
Bällsta gård, omedelbart invid sjöstranden. Ett antal smärre
stenar utlades till formen av ett skepp, mindre än 10 m. långt,
och i skeppets ömse ändar restes med runor försedda stenar.
Men det där var nu en smula obetänksamt handlat. Inte
långt från Skålhamra, på Hagby alldeles vid sydändan av
Vallentunasjön, bodde en annan storbonde, som kort därefter
tyckes ha tillvällat sig ett alldeles dominerande inflytande i
bygden. Han hette Jarlabanke. På flera olika platser runt om
i Täby och angränsande socknar lät han utföra
vägförbätt-ringar, och vid nybyggda broar lät han uppsätta stenar, som
skrytsamt förtälja, att Jarlabanke lät resa dem och göra
broarna åt sig själv levande, och att han ägde hela Täby.
Naturligtvis kunde en om sin egen åminnelse så angelägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
