Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa två små stenramar voro naturligtvis ej avsedda för
tingsmenigheten. De skulle avgränsa de rum, vilka endast
domare, nämnd och vissa andra vid tinget uppträdande
personer fingo beträda. På sätt oeh vis motsvarade stensättningarna
skranket, som i den nutida tingssalen skiljer allmänheten från
de agerande. Och liksom man i en nutida tingssal genom olika
golvhöjd e. d. arrangerat det så, att allmänheten bekvämt kan
följa med, vad som förehas bakom skranket, så befinnas
också stensättningarna i Bällsta hage placerade på en höjning i
lämpligt förhållande till den för menigheten avsedda
tings-slätten.
Trots de stolta ord, som stenarna i Bällstahagen bära, måste
vi säga, att Ulvssönernas tingsställe hör till de enklare i sitt
slag. Men i sin beskrivna form representerar det rätt väl en
typ, som av allt att döma varit utmärkande för talrika
forntida tingsplatser runt om i landet. Skeppssättningen, som är
platsens egentliga scen, är ofta vida ståtligare. Hit hör det
67 m. långa och 19 m. breda Kåsebergaskeppet i sydligaste
Skåne, ej långt frän Ystad. Hit hör också det präktiga 40 m.
långa Blomsholmsskeppet nära Strömstad i norra Bohuslän,
det vid Vad i Vadsbo härad av Västergötland, Åsa »domarsäte»
pä Selaön i Mälaren, Runsaskeppet nära Rosersberg i
Uppland och många andra.
Emellanåt kallas dessa stenskepp, likt det på Selaön i
Södermanland, än i dag av bygdens befolkning domarsäten.
Att man valt skeppsform, hänger förmodligen samman med
den stora betydelse, som ledungsorganisationen ägde. Vart
tingsområde skulle ju ställa upp ett eller flera skepp; vid
tinget skipades ej bara rätt, där handlades allehanda allmänna
angelägenheter, och där mönstrades väl också ledungsfolket.
Bygden var delad i ett bestämt antal underavdelningar, som
var och en skulle ställa sin man vare sig det gällde
ledungs-skeppets bemanning eller fyllandet av den nämnd, som jämte
domarne sörjde för rättskipningen.
Gemensamt för flertalet av de stora stensättningarna är, att
skeppssidorna bildas av glest stående, på slät mark resta stenar.
Vid stävarna stå de högsta, som kanske nå dubbel manshöjd,
därifrån avtar stenarnas storlek gradvis mot mitten. Icke
blott planen utan även profilen av sättningen återger sålunda
formen av en gammaldags snipa.
Vanligare än dessa skeppssättningar äro emellertid, vad
götalandskapen och Närke beträffar, steninhägnader av en
ännu enklare och kanske för ändamålet tjänligare form: de
i det närmaste cirkelrunda »domarringarna» med vanligen sju,
nio eller tolv stenar i omkretsen och emellanåt ytterligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
