Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torgny lagman i början av 1000-talet läste lagen för Olov
skottkonung, jämnt fem århundraden innan en ej mindre
myndig kung, Gustav Vasa, från samma hög, »där burspråket
brukar hållas», läste lagen för Uppsala allmoge och ombud
för allmogen i de andra provinserna. När Gustav Vasa besteg
»domarhögen» i Gamla Uppsala, fullföljde han av allt att
döma traditioner, som redan hade tusenårig hävd på denna
plats.
Det var inte bara inom det nutida Sveriges gränser, som
tingshögarna spelade en stor roll såväl under hednatidens
sista århundraden som ännu långt senare. Vi känna många
sådana från skilda delar av det nutida Danmark, från Norge
och från de av nordbor under vikingatiden befolkade delarna
av de brittiska öarna. I ett par fall ha vi urkundliga uppgifter,
som på ett ypperligt sätt hjälpa oss till att fullständiga bilden
av, hur det kan ha gått till, när en konung eller annan
framstående man i all sin glans besteg sin tingshög.
De visa, att man haft ett särskilt säte, en tron, anordnad på
tingshögens krön. Utan tvivel gäller detta även för vårt lands
vidkommande. Men rester därav äro endast undantagsvis
bevarade. Det enda riktigt goda exemplet erbjuder den nyss
omtalade Inglingehögen söder om Växjö. På dess topplatå
se vi i själva centrum ett med fina sirater smyckat stenklot,
lagom högt för att erbjuda en god sittplats, och där bakom
en hög, rest stenhäll, erinrande om ryggstödet på en länstol.
En av Uppsala största högar, den s. k. Nordians hög vid
Ås-husby i Norrsunda, bevarar en motsvarande rest häll på sin
topplatå.
Men annars synas resterna av dylika anordningar vara
helt försvunna. Möjligen har man fört över de som säten
använda stenarna till andra tingsplatser, t. ex. vid kyrkorna, när
högania ej längre begagnades för tingsmöten; men kanske
okynnet oftare bär skulden till, att de forntida tingshögarnas
platåer nu stå tomma.
De följande seklen, och ej minst de sista generationerna, ha
farit illa fram med våra fornminnen. En eller annan av de
tingsplatser, som jag nu skildrat, bevarar väl alltjämt mycket
av den naturliga omgivning, som en gång föranlett deras
utväljande, men vida flera ha på ett beklämmande sätt skövlats
av ovetenhet eller likgiltighet. Andra, som nu te sig föga
inbjudande, kunna med god vilja och för rimliga kostnader
återskänkas ett värdigt utseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
